Jag funderar på hur jag hade funderat idag om vi inte lyckats bli gravid på egen hand i januari. Hade allt hopp och tro att det skulle kunna gå att bli gravid varit bortblåst? Hade jag givit upp idag om jag aldrig hade lyckats bli gravid en gång tidigare? Hade orken att fortsätta varit tillräcklig, hade tron och hoppet kunnat driva mig vidare?

Jag vet inte.

Men det behöver jag ju egentligen inte fundera på heller.

Och ingen blev klokare av det här inlägget, fast det behöver jag väl inte bry mig om?

Kix

 

Cecilia summerar

29 juni 2011 22:40

Svårt att veta... Men jag tror de där tankarna (liksom alla tankar) måste få passera huvudet och sedan släppas.
Jag undrar också ibland om vi hade kunnat släppa IVF:erna tidigare om det var med första barnet vi hade gjort så många fruktlösa försök (apropå den där romanen).
Tack DARLING för de fantastiska orden om mig. Lycklig! Och om jag inte redan hade varit solröd så hade jag rodnat.

http://www.villhabarn.se/blogg/3395

Kix

29 juni 2011 22:47

Låter trevligt att få vara solröd i ansiktet, toppen med semester de här dagarna. Själv jobbar jag 2,5 vecka till, så förhoppningsvis får jag också bli röd om ansiktet av solen.

 

Jenny

30 juni 2011 09:15

Jag förstår att du funderar. Det är säkert någon sorts bearbetning av allt som hänt er. Min mamma säger alltid att ljuset kommer allt närmare när allt känns svart. En klen tröst när man är mitt uppi allt men hon brukar ha rätt. Stor varm kram Jenny

 

ettvanligtliv

1 juli 2011 09:26

Vore konstigt om de tankarna inte fanns där. Hoppas ni får en härlig semester tillsammans och att ni vet vad ni vill göra till hösten.
Kramar!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

 

L

2 juli 2011 12:18

Åh! Tråkgigt, jobbigt, onödigt, tröttsamt! Jag tänker lite likadant även om jag inte vet ännu. Jag kan inte riktigt sätta orden på det men jag tror jag vet exakt vad du menar. Ibland önskar jag att jag aldrig blivit gravid, tänker att det varit lättare att gå vidare då. Men, sådant vet man ju inte. Stor kram hur som!

http://medandufinns.wordpress.com

 

Miss S

7 juli 2011 16:02

Jag förstår verkligen att hoppet tändes när du faktiskt blev gravid. Det är ju fullt naturligt. Konstigt hade det varit annars. Det var ju just det som gav oss en strimma hopp.
Kram till dig!

http://baby-langtan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag är ganska säker på att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den skapar sådan ångest och jag orkar inte veta av den. Mitt sista inlägg blir således bara att uppdatera om det sista.   Han var otrogen. Jag kom på honom förra sön...

  Pratat med vår adoptionsutredare för att avsluta/dra tillbaka det medgivande vi har som par. Nämnde för henne att jag har tankar på ensamståendeadoption, men fick ett kallt svar om att det kan ta tid, och att det här måste läka först och det stäl...

  Jag skall försöka uppbåda lite energi och skriva även till er som inte har fått något lösen.   Det är över nu. Han vill skiljas. Efter 14 års förhållande har den 6 åriga ofrivilliga barnlösheten satt sina spår. Vi säljer huset. Flyttar till v...

  Det här med lösenordsskyddade inlägg var väl inte fullt så genomtänkt... ni dränker mig med mail. :)   Jag besvarar dem eftersom! Gulliga ni! Ni skriver så fint!   Kix     ...

  Det är avgjort. Det blir delvis lösenordsskyddade inlägg på den här bloggen. Jag känner ju två privat som läser, dessutom har jag ju varit på flera bloggträffar. Så jag är ju inte anonym längre...   Vill ni läsa de lösenordsskyddade inlägge...