Cecilia summerar

28 maj 2011 10:27

Fastän jag inte är ny på sidan så kände jag inte till hela er historia. Oj, vilken kamp ni har fått utkämpa... Önskar innerligt att längtan snart ska få sitt svar. Och gläds åt din blogg som jag vet är viktig för många.

WildaMathilda

28 maj 2011 11:09

Tack för att du delar med dig av din historia!
Tusen tack!

KRAM

livets underverk

28 maj 2011 11:27

Hoppas av hela mitt hjärta att ni inom en snar framtid får ha ett eget litet underverk i famnen! Kram

ettvanligtliv

28 maj 2011 13:35

Fint skrivet vännen <3
Kram!

Hedda

28 maj 2011 14:30

Ja, tack för att du delar med dig av er tuffa resa! Många kramar och hoppas att det ska gå bättre efter din operation.

ahns

29 maj 2011 10:28

Tummen hålles alltid härifrån!

Många varma kramar!

Maria

30 maj 2011 08:02

Här hålls tummar varje dag för att någon av oss/er alla ska få uppleva lyckan med ett barn. Är man en gång en syster av de ofrivilligt barnlösas klubb kommer man aldrig därifrån - oberoende av hur många barn man lyckas få. Det är över 6 år sedan jag var en av er som kämpade men mitt hjärta är fortfarande kvvar hos alla kämpande.
Lycka till - en dag måste det vara er tur.
Kram Maria

Jenny

2 juni 2011 11:39

Jag är så glad att få läsa om er historia. Ett väldigt bra initiativ tycker jag! Att vara mamma är något som bara ska ske i vårt samhälle så vi som kämpar glöms allt som oftast bort. Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi ska få uppleva det där miraklet att få ett barn. Drömmen kvarstår. KRAM Jenny

Kix

3 juni 2011 22:10

Tack!

J

7 juni 2011 15:30

Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Din styrka att fortsätta kämpa trots alla bakslag ger mig mod att fortsätta med. Jag hoppas att vinden vänder snart för dig, mig själv och alla andra väntande föräldrar därute.

Kram J

Cillen

11 september 2011 12:03

Jag fattar inte hur man orkar gå igenom behandlingar flera gånger. Jag har gjort min första IVF och är helt känslomässigt slut. Ena dagen hoppas jag. Andra dagen tvivlar jag. Om en vecka får jag och min man veta om embryot fastnat eller ej. Om inte så måste vi göra om hela behandlingen. Det orkar inte jag. Jag är så jävla deppig och har värk hela tiden i livmodern. Jag blev inte särskilt väl behandlad på reproduktionscentrum i Uppsala heller. Kände mig som ett sto. Ingen ville veta av att jag mådde dåligt. "Åk hem och bevaka dig själv och lev som vanligt" löd orden. Ingen plats för mina känslor.

Kix

11 september 2011 21:01

Hej Cillen, sorgligt att läsa dina ord. Att vara ofrivilligt barnlös är för väldigt många en livskris. Ofta en livskris som behöver ventileras. Det är tråkigt att läsa att den klinik du har gått till inte bejakar den psykologiska stöd som du behöver. Den bristen finns hos jättemånga kliniker. Jag kontaktade mitt sjukhus och fick via den en kurator att gå till. Jag tycker att du skall försöka med det alternativet också. Och du skall se att du inte behöver göra några fler behandlingar, lycka till! Kix

Cillen

13 september 2011 15:43

Hej Kix! Tack för din omtanke. Jag är så ledsen och orolig. Tycker att molvärken i livmodern blivit värre. Ringde därför en barnmorska på kliniken. Hon var inte av den lenaste sorten, men hon vet väl vad hon säger. Troligtvis kommer jag att få en blödning i slutet av veckan. Det var vad hon sa. Jag blev helt stum...bröt ihop fullständigt. Hon ville väl inte att jag skulle hoppas för mycket. Men kan man säga så på telefon? Hon har ju såklart sin erfarenhet att gå på men jag förstår inte det här. Om det gör ont strax under naveln så är det kört??? /Cillen

Kix

13 september 2011 18:33

Låter som att hon var less för dagen, men det mildrar ju inte hennes ogenomtänkta svar. Hur kan hon veta det? En sablarns jädra gissning för att bli av med samtalet låter det som.../Kix

anna

11 november 2011 14:18

kix, publicera inte mitt inlägg nyss. allt är sant och stämmer, men det är så deprimerande så ingen ska behöva läsa det, ingen mår bättre av att höra om hur synd jag tycker om mig själv :) tack. och jag önskar dig all lycka.

Kix

11 november 2011 21:58

Hej Anna,

jag pulicerade inte din kommentar enligt denna önskan. Men om du läser det här vill jag bara säga att jag tycker det är helt okej att tycka synd om sig själv, det är ju typ ingen annan som gör det åt oss. Kram på dig och lyckoönskningar att det skall gå vägen nästa gång!