Hedda

8 maj 2011 22:23

Åh :( Var med om en liknande sms-grej för ett halvår sen och skrev om det då: http://heddasdagbok.wordpress.com/2010/10/24/plotsligt-hander-det/
De är så j*a dumma, de här sms:en. Utan tanke, utan personlig kontakt.

Kix

8 maj 2011 22:29

Ja, de är verkligen opersonliga, och jag svarade fakiskt inte ens på det. Bra inlägg!

Sara

9 maj 2011 00:21

Men vem skickar nåt sånt ?! Kan det inte vara så att ett l fallit bort dock, så det skulle vara guldgosse?

Kix

9 maj 2011 12:43

Kanske det...

Sara

9 maj 2011 06:40

Jag förstår inte varför man ska skicka sms till de man inte umgås med. Jag vet hur stolt man blir när ens bebis äntligen är här. Jag kan säga så här, vi skickade sms till de vi umgås med, alltså de som ville veta att våran efterlängtade dotter var här.

Förstår att det var jobbigt.

Många kramar

Kix

9 maj 2011 12:43

Ja, de kan jag förstå...

jenny_maria

9 maj 2011 07:38

Vi har fått likadant från ett par som vi faktiskt umgäs med. I höstas, eller somras när de blev gravida för tredje gången så mailade hon mig och var såååå orolig för hur jag skulle ta det och allt. Jag förklarade att sommaren varit väldigt tuff men att det började bli mer ok nu (detta var i slutet av september) Jag förklarade oxå för henne att jag inte hade mycket ork över till att bjuda hem folk och sånt men att vi gärna ville träffas och göra saker ändå. Jag var väldigt tydlig med att vi gärna ville träffa dem men att jag inte orkade dra ihop till aktivitetet. Vad händer?! Nästa sak vi hör från dem är i början av mars i år när det kommer ett sms med vikt och längd på deras tredje son. Vääääldigt bra vänner det där!

Kix

9 maj 2011 12:44

Men var sitter känslan hos dessa personer?

Sanna

9 maj 2011 09:14

Jag läste Heddas inlägg och att skicka iväg ett "grattis till fertiliteten" är väl inte så dumt. Fast då får man ju vara inställd på att de förstår att man själv har problem med just fertiliteten (om de inte redan känner till det och då förstår de att det gjort mig ont med sitt meddelande). Hur som helst verkar man bitter och det beror på om man vill framstå så eller ej. Jag vill det ibland, för jag är det.

Kix

9 maj 2011 12:46

Ja, det hade väl varit intressant att skicka det. Men som du säger, man får vara beredd på att de då förstår att man själv har problem. Intressant dock om den personen skulle blunda för informationen eller ej... och det tror jag. Det är nog för svår info att ta till sig... :/

Jenny

9 maj 2011 11:20

Ja, vad ska man säga? I vanlig ordning så är alla så upptagna av sig själv att de inte tänker. Jag kan känna för min egen del att om jag inte har barn och är 36 år så kanske det finns en anledning, eller hur? Ofta handlar den anledningen om att man inte kan få barn. Då vill man inte ha såna sms, framför allt inte om man inte har kontakt i övrigt. Bra att du inte svarade. SKIT i henne! Gör man så är man ingen vän. KRAM!

Jagvilljagkan

9 maj 2011 11:25

Åh fy vad tråkigt :( Kramar till dig!

K

9 maj 2011 13:59

Jag tycker att man har rätt att vara bitter ibland. Jag är bitter mest hela tiden, det är värre..

Kix

9 maj 2011 18:25

Ps... säg det inte till någon, men det är jag med... :/

ettvanligtliv

10 maj 2011 10:21

Fy, förstår att det gjorde ont! Det är ok att vara bitter, tror nog att de flesta barnlösa är det..mest hela tiden.
Kram!

L

10 maj 2011 11:37

Med risk för att vara obotlig optimist (men nej, it doesn´t come easy): Jag låter bli att SÅ illa vid mig vid uppenbara mass-SMS från världens lyckligaste människor. Jag inser att i en annan situation i livet så hade jag sagt "Men guuuuud, va kul". Jag inser att långt där inne finns en icke missunsam människa som har förmåga att glädjas åt andras mirakel. Den lilla människan är sådana SMS menat åt. Om jag lyckas få barn på något sätt skulle jag bli skitledsen om de runt omkring mig bara var missunsamma. Jag tänker på vad jag egentligen tycker, inte bara på vad mitt ivf-jag tänkter. Det är slag att vinna i det stora kriget.
Den här veckan kom dock ett litet rekord, men per telefon. Jag blev gratulerad för mitt missfall av en ivf-kamrat som äntligen kommit en bra bit på väg, för att jag sa att det var goda nyheter med missfall för oss, trots allt. Men att häva ur sig en gratulation fick mig att vilja säga upp bekantskapen... men det var väl inte heller illa ment. Bara korkat. Vilket ju är betydligt svårare att åtgärda:-)

Kix

10 maj 2011 19:42

Det är verkligen inte lätt. Jag menar ju aldrig att vara missunnsam, det är bara att det kommer med i paketet på något vis. Men när man gräver nere i botten magen så vill jag ju så klart inte att någon skall behöva gå igenom det vi går igenom för att få barn. Så egentligen är det ju bara helt naturligt att få barn på lättare sätt, men jag blir så ledsen för att det ALDRIG är min tur....:/ Tack för din kommentar och vinkling!