Hedda

14 april 2011 08:15

Visst känns det tröstlöst när kroppen inte vill samarbeta... Så tråkigt att vänta på en mens som inte kommer,

ettvanligtliv

14 april 2011 13:50

Men herregud vad sitter det i?! Varför kan dom inte bara skriva ut medel så att du får framkalla mens nångång! Får nästan lust att ta ut det jag har på recept och ge dig det.

Förstår att det känns SKITjobbigt att behöva vänta så länge. :( Hoppas mensen dyker upp och att det inte är för sent för frysförsök då.

Man kan väl adoptera och sen återuppta IVF? fast det är klart, man orkar väl inte gå igenom allt med hormonerna när man tar hand om en liten bäbis...

Kix

14 april 2011 22:11

Varit på VUL idag, nu är det bestämt att det blir ytterligare en operation: Hysteroskopi

Absolut kan man adoptera och sedan återuppta IVF.. men chanserna för oss att lyckas med något IVF efter adoption känns svårt, då vi troligtvis är närmare 40 då...:/

Hedda

14 april 2011 15:00

Oj, det verkar som om bara hälften av min kommentar kom med... knas :)

mamman

14 april 2011 19:59

Vill bara stämma in i att Adoption är en fantastisk väg till barn men ibland krävs det ett o annat innan man är "mogen" för det, det är ju samtidigt ett avlut på det tidigare.

Lycka till på vägen

Anna

14 april 2011 20:00

Så jobbigt för dig, förstår att det är frustrerande :( Skönt att du ändå är tillfreds med tanken på adoption. Hoppas självklart för er skull ändå, att det blir en till graviditet som blir till en liten bebbe!

Kram

Jenny

15 april 2011 10:15

Usch vad tråkigt att höra :( Jag förstår din ångest. Har du endometrios? Det är verkligen många tunga och kraftslukande beslut man måste ta i livet. Jag skickar en stor bunt med kraft till dig idag, hoppas du känner det! Varmaste kramen Jenny

Kix

15 april 2011 21:11

Nej ingen endometrios. Tack för kramarna! De är väldigt varma...:)

L

15 april 2011 10:48

Jag hoppas att ni blir fler i familjen snart och lyckliga i det! Jag tror sättet kvittar - bara det att ivf är snabbt när det funkar.

Cecilia summerar

15 april 2011 11:30

Kan bara instämma i gaaaa:et. Att det ska behöva vara så där. Jag tror den mest påfrestande tiden i alla dessa processer är när man står helt stilla och inte har nåt aktivt att sätta hoppet till.
Men kanske att hoppet finns just i din andra reflektion. Jag kunde inte vara med själv på föreläsningen tyvärr men är så glad om den gav just den eftersmak du beskriver. Som "mamman" här ovan skrev så kan det krävas ett och annat innan man är framme vid beslutet. För egen del var den processen lång och inte förrän vi hade satt punkt HELT för IVF (praktiskt och mentalt) gick det att börja tänka adoption på ett verkligt sätt.
För vissa betyder det tillvägagångssättet att man därmed gör adoption till ett B-alternativ, men så ser jag det inte alls!
Det är trist att ålder spelar in i alla sammanhangen, för ibland tar ju processen längre tid än vad man har råd med åldersmässigt.

Miss S

18 april 2011 13:48

Vill bara berätta att jag hade en dröm om dig inatt, och den var väldigt positiv! Så jag tror ni har en ljus framtid!
Stor kram!

Kix

18 april 2011 17:05

Oj... tack. Och vi som inte ens träffats! :) Jag är dock osäker på om jag tror på din dröm. Inlägg om detta kommer ikväll.... Men hoppet är det sista som tänker lämna mig... Kram