- att vi inte hinner med något frysförsök innan sommaren. Fortfarande ingen ordentlig mens, 71 dagar sedan skrapningen. Fortfarande ingen läkare som kan besluta om någon åtgärd om min cysta i äggledaren samt livmoder som "inte ser ut som det skall"...  7 månader sedan sista IVF-försöket... gaaa... det är frustrerande...

- att adoptionen börjar bli mer och mer verklig. Lyssnade för någon vecka sedan på Maria Juuselas föredrag (aktuell med boken "Banden som gör oss till familj") och förstod igen så tydligt att adoption ÄR en fantastisk väg till familj. Denna längtan, väntan samt fysiska och psykiska påfrestan börjar ta ut sin rätt. Jag är osäker på hur länge till vi orkar kämpa för ett biologiskt barn.

Kix