Litenlangtan

8 mars 2011 23:36

Oj oj svårt! När allt var som tygnst och svårast och svartast fanns det dock bara en sak som fick mig att må bättre. En lång promenad helt ensam i skogen. Jag kunde grina i fred och rensa hjärnan och tom prata hägt om jag ville... Helt ljuvligt! Efter en timme eller två så återvände jag in och kände mig genast lite lite lättare. Det är kanske lättare att ta en dag i sänder - ge sig själv möjlighet att bara blicka 24 timmar in i framtiden. Kanske undvika folk och saker man brukar göra och istället fokusera på sig själv? Hoppas det känns lite lättare redan imorgon. Unna dig en bukett tulpaner, en klipptid eller kanske en avkopplande ansiktsbehandling?! kram på dig!

Tonci

9 mars 2011 06:52

Jag känner som du och hur tiden går har jag färre och färre saker som ger energi. Men det som fortfarande kan mer eller mindre fungera är träningen, träffa vänner och att vi åkte bort för en vecka var bäst. Tyvärr kan man inte göra det så ofta.
Jag har även börjat gå till en psykolog för att jag känner att själv kan jag inte hjälpa mig längre. Jag vet inte om psykologen kommer att kunna, jag har varit hos henne bara en gång, går nästa vecka igen, men vi får se.
Jag hoppas du får mycket kommentarer, idéer här vilket hjälper att få energin tillbaka.
Varma kramar!

Kix

9 mars 2011 20:45

Kram Tonci!

TeachGirl

9 mars 2011 07:23

När jag har känt så tar/får jag energi från Maken och vänner. Åka på utflykter, gå och fika och prata. Det har också funkat att lägga sig under ett täcke i soffan och sett på TV och film en dag eller två. Helt enkelt bryta ihop och komma igen.

Jag hoppas att du snart känner dig bättre! Du får gärna bolla med oss. Kram!

ettvanligtliv

9 mars 2011 08:29

Har tyvärr ingen dunderkur som tar bort allt det där. Överlever genom att sysselsätta mig så gott det går. Undviker att vara ensam hemma. Hittar man något som intreserar så kan det uppta ganska mycket av ens ensamma tid. Exempelvis träna, måla, baka osv... Synd att du bor en bit från stan, annars hade du fått följa med på karaten, det hjälper faktiskt att få träna hårt och slå på någon.

Det bästa kanske är att stänga ute alla tankar om barnlöshet, men annars får du väldigt gärna hjälpa till med att samla in fina inlägg från andra bloggare till boken. Eller kanske illustrera lite?

Önskar jag kunde hjälpa dig :( Hoppas du hittar energin igen snart.
Stor kram!

Hedda

9 mars 2011 08:31

Om någon av oss satt på en universalkur, så skulle den personen nog bli rik. ;)

För mig har det hjälpt att gå i terapi, sedan i somras. Terapin har hjälpt mig att skilja mellan olika sorger och besvikelser i livet. När man är ofrivilligt barnlös blir det lätt att alla sorger samlas på hög och sedan blir det en enda härva av olycklighet. Det har hjälpt att komma underfund med att mina känslor av värdelöshet kommer från min barndom, inte från barnlösheten från början. Och kan jag arbeta med min grundkänsla av att inte duga, då blir barnlösheten något lättare att bära. Hela min identitet behöver inte vara avhängig av den... Jag har kommit en liten bit på väg, men har långt kvar.

Det har också hjälp att berätta för andra och då i flera fall bemötas på ett bra sätt, som gör att jag förstår att jag är accepterad och att det finns en medkänsla.

Det har också hjälpt att släppa ut sorgen mer, snarare än att hålla den inom mig. Att gråta när gråten verkligen tränger på.

Jag vet inte om detta skulle hjälpa dig, men så har det varit för mig. Många kramar!

Mia

9 mars 2011 10:32

Hej du fina! Vi är ofrivilligt barnlösa men "bara" varit det i lite över ett år och ska påbörja ivf-behandlingar i sommar pga. min endometrios, så jag kanske inte är den bästa att svara men för några år sedan när jag var deprimerad (av helt andra orsaker) funderade jag en kväll över vad som skulle få mig gladare och kom på att jag vill börja fota! Jag tog mig ut på fotopromenader i naturen och lärde mig att se omgivningen med nya ögon och började så småningom må bättre och fick mer energi. Plus att det var så roligt att fixa och trixa med fotona och vara stolt över vad man hade fångat på bild.

Många kramar och hoppas du börjar må bättre!

Jagvilljagkan

9 mars 2011 15:42

Jag läste ett jättebra tips häromdagen (så tyvärr kan jag inte ta credit för det själv...) som gick ut på att varje dag skriva ner något positivt från dagen som har gått. För hur det än är så finns det alltid något bra! Om det så är nåt litet som att det fanns kvar mjölk till kaffet...

Jag tror att om man (läs - jag själv!) lär sig att ta tillvara på de små lyckostunderna som finns så tror jag att man blir bättre på att se dem = upplever fler. Är du med på vad jag menar? Lät så himla tydligt i min skalle... :D

kramar

Miss S

9 mars 2011 16:28

Åh, de tipsen ser jag fram emot...
Själva tar vi en weekend på spahotell denna helgen, och hoppas att det laddar batterierna något.
Kram

Kix

9 mars 2011 21:09

Det gör det säkert. Mys och kramas!

Tuva

9 mars 2011 17:01

Jag lyssnar på musik som får mig att le, målar naglarna i en vårig glad färg och tänker på att allting kommer att ordna sig, för det gör det!

Varm kram!

Lilla Jag

9 mars 2011 17:45

Tyvärr så är jag inte i fas för att komma med några goda råd just nu :( Men tänk på dig själv, gör måbra saker.
Tänker på dig.
Kramarom!!!!

Kix

9 mars 2011 21:12

Ja, jag har läst om hur du också är nere just nu. Har haft svårt att kommentera eftersom jag själv inte haft något positivt på lager. Tack för dina råd. Kram på dig!

Du + jag och framtiden

9 mars 2011 22:44

Att läsa andras bloggar får mig att inse att jag inte är själv om problemet. Ibland försöker jag lägga fokus på något annat, ofta blir det träning. Löpning fungerar bra för mig och jag får tillfälle att fundera mycket medan jag springer.... Hoppas att du snart känner dig bättre.... KRAM KRAM!!

Litenlängtan

9 mars 2011 22:51

Vad många bra tips du fått! Det där med fotandet är ett jättebra tips. Jag inser ju att mitt handarbete faktiskt "räddat" mig i många lägen! Jag har alltid haft något för händerna... en stickning, nåt sy-projekt, bakning, bloggande...
Det är så skönt att göra något med händerna - finns det något du alltid velat lära dig/göra...
Eller något du slutat göra som du höll på med tidigare? jag har ridningen som jag gärna skulle ta upp igen... :-D
Hoppas det lättat något och att du kommer på något som kan dra upp dig ur träsket... kram

Kix

10 mars 2011 20:36

Jag har spelat fotboll i hela mitt liv, men slutade när vi flyttade till huset. Jag saknar fotbollen, men jag är för gammal idag...

Jenny

10 mars 2011 08:31

Även om vi är många som är i "samma" sits så är det nog väldigt olika hur vi får energin att räcka till. Dagarna är olika också. För mig hjälper det att blockera mig från barnfamiljer så gott jag kan, fokusera på studier som jag gillar och att träna. Jag gör allt i min makt för att inte hamna i någon ond tankecirkel eftersom jag vet att jag inte kan lösa det här genom att tänka ut svaren. De värsta dagarna gör jag ingenting, gräver ner mig i soffan med ett täcke på. Jag försöker bara att inte ligga där allt för länge utan efter någon dag eller två tar jag mig samman och gör något. Det brukar lätta mina tankar. Jag tänker på dig vännen och skänker mina varmaste kramar till dig idag. KRAAAAAAM

Sara

10 mars 2011 11:16

Jag har tyvärr inga supertips då jag själv känner mig less och down, men bra musik, vardagslyx i form av god mat och ett glas vin till det förgyller.
Kramar och närhet, små kärleksförklaringar, får mig att, oftast, känna att man trots allt är lyckligt lottad.
Även om inte ens det hjälper vissa dagar.

Jag hoppas du får några dundertips!
Kram

MDB

10 mars 2011 14:11

Jag tycker att det har varit olika saker i olika perioder - ibland har det hjälpt bäst att vara hemma själv med maken och frossa i filmer, ibland har det varit att träffa någon av de vänner som vetat om våra behandlingar och prata prata prata (inte bara om barnlöshet, men det har gjort skillnad att det varit de vänner som vetat och förstått). Jag tror att en sak som är bra är att ha ett intresse som man kan lägga ner mycket tid och energi på, vilket jag inte haft, förutom bloggen, men jag tror att jag hade blivit hjälpt av att ha något distraherande vid sidan om.

Hoppas att du hittar något som funkar för dig. Kram!

Lilla M

10 mars 2011 18:46

Att göra saker som man tycker är roliga funkar rätt bra för mig. Förra året var ett extremt tufft år för mig då sju av mina närmsta vänner var gravida och de flesta som inte var det hade ett eller två barn att stoltsera med. Det året stickade jag maniskt och skrev ner alla alster som producerats under året för att få lite statistik över min stickning. Det hjälpte mig mycket, du kanske har något hobby som du kan lägga krut på. Jag fokuserar på att göra saker jag tycker är roliga, unnar mig saker när jag hittar något jag vill ha, och jag säger nej till att göra saker som jag tycker är jobbiga, som tex träffas i allt för stora grupper av vänner med barn. Men framför allt försöker jag och min man göra roliga saker tillsammans. Kram

Litenlängtan

10 mars 2011 22:09

men fotbollen är väl en perfekt sak att engagera sig i om du längtar till det. Det finns säkerligen något korp-lag eller kanske möjlighet att engagera sig i ett barn och ungdsomlag (om du orkar) - att bara få hänga runt planen kommer ju få dig på helt andra tankar... maken startade ett eget korplag för något år sen :-D

Kix

10 mars 2011 22:22

Det är att spela som jag längtar tillbaka till, är inte intresserad av någon tränarroll. Korplag kan vara aktuellt.. hrm... TACK för respons!

Cecilia summerar

11 mars 2011 19:41

Oj så svårt... Jag kastas tillbaka till hur det var när min egen energi tog slut. Nu önskar jag att jag hade lyckats stanna upp i IVF-karusellen, landa mentalt och försöka göra en plan med olika tänkbara vägar att gå. Men det gick inte just då...
Ta hand om dig - på de sätt som (jag hoppas) du hittar.

Fia

25 mars 2011 20:46

Jag har bestämt mig för att jag SKA ha barn på något sätt. Egna eller adopterade. Det lättade på trycket.

aewinn

27 mars 2011 12:12

vi har bara försökt i 8 månader, så jag vet inte om jag får yttra mig. Dock är det 8 månader där mensen känns som knivhugg varje gång den kommer. Jag storbölar och får panikångest varje gång, men mot slutet av dagen tänker jag på hur oerhört stark kärlek det finns mellan min sambo och mig själv som tar oss igenom barnlösheten, och ett missfall.. Att han älskar mig gör att jag orkar igenom dagen..det låter kanske lite töntigt..