Direktlänk till inlägg 6 mars 2011

Gråtorgie i duschen...

Av Kix - 6 mars 2011 22:13


Mitt fjärde budord utspelade sig i helgen.


4. [Den ofrivilliga barnlösheten präglar mig/oss EXTREMT mycket. Den har förändrat oss. Vi lever i en berg-o-dalbana och inte ens på toppen av den berg-o-dalbanan så mår vi bra]…. [Vissa dagar är livet ett rent helvete, tårarna sprutar och jag känner mig oerhört misslyckad.]…[Oftast kan en mycket enkel motgång (i helt andra situationer än som ofrivilligt barnlös) göra mig fruktansvärt ledsen]….[ Det är inte ovanligt med depression eller att situationen skapar problem i relationer, både med varandra som par men också med andra.]

 

 Det började med att jag blev utskälld och nedtryckt till fotknölarna av min man inför besökare (som vi knappt känner) på övernattning. Anledning: för att jag bränt vid middagsmaten och då vet min man att jag varken kan eller vill laga mat sedan många år. Varför tar han då en lång promenad precis vid middagstid????? Självförtroendet sjönk till noll och jag har hållit mig undan köket sedan dess. Det verkar ju vara så han vill ha det... Jag har hoppats att han skall komma med en ursäkt, men vis av erfarenhet vet jag att sådant sitter långt inne och jag borde egentligen ge upp en sådan önskan. Han brukar lösa konflikter genom att lägga locket på så ”ordnar det sig” tillslut. Jag, å min sida, slutar prata med honom och håller mig undan så att han skall förstå att jag är ledsen. Men alltför många gånger är det jag som ”ger mig”. Han förstår inte att hans verbala utbrott går så ont hos mig.


Dessa långväga besökare är kompisar till min svägerska, vi träffar dem max vartannat år. Men imorse frågade hon om hur vi hade det efter att vi lämnat tillbaka gumman, om vi kunde sova och jobba som vanligt etc. Vad befriande... det är ju sååååå få som visar att de bryr sig, och jag har sett mycket tydliga tecken på att de som står oss allra närmast är allra sämst på att visa att de bryr sig; ingen av min mans föräldrar eller syster och ej heller min mamma eller min bror frågar något. Men flera av dem som finns utanför denna cirkel av nära släkt och vänner har visat att de bryr sig genom att fråga, dessa gäster är ett sådant exempel. Min mans fd (x3) chef ett annat exempel.


Många känslor och tankar i helgen med andra ord, därför blev det en halvtimmes ohejdad gråtorgie i duschen ikväll.


Kix

 
 
Ingen bild

Pi

6 mars 2011 23:12

Ja, ni har verkligen fått ta en rejäl dos av barnlöshetsproblemförtvivlanhoppnedslåendehet. Hoppas att ni kan nå fram till varandra du och din man. Är det något jag lärt mig så är det att vi inte kan gissa oss till vad den andra känner och tycker, även om man kan tycka att ens respektive BORDE förstå. Eftersom tjejer ofta har något lättare för att prata om känslor blir det lätt så att det är tjejen som får försöka öppna upp och nå fram. Men för den sakens skull behöver det inte betyda att killen inte bryr sig.

Min K sa för en tid sedan att han tyckte det var bara jobbigt när vi pratade om barnlösheten, att det blev så att han tänkte mer på det då. Han sa också i och för sig att det kanske var fel av honom att tänka så. Ett par dagar senare hade han nog kommit fram till att barnlösheten inte försvann för att vi inte pratade om det, och nu tror jag att det är ok att vi gör det. Men, det är jag som börjar i 99 procent av fallen. Jag har resignerat där, jag är den som tankar båten och planerar resmålet, men han är med och styr och sätter upp seglen om jag ber honom om det. Bättre än att göra resan själv i alla fall....

Kram till dig!

Kix

7 mars 2011 19:25

Nä, barnlösheten försvinner inte än fast man stoppar huvudet i sanden ā la strutsen. Skulle visserligen vara skönt att stoppa huvudet i sanden under kortare perioder så tiden går fortare, tex mellan IVF-försöken eller mellan ägglosssningarna.. typ. Kram på dig med!

 
tonci

tonci

7 mars 2011 00:45

Stora kramar till dig!

http://vivillockshabarn.blogspot.com

 
ettvanligtliv

ettvanligtliv

7 mars 2011 08:53

Så jobbigt att män och kvinnor ska fungera på så olika sätt. Jag vill gärna prata ut så fort vi bråkat och E tror att allt löser sig av sig självt. För det mesta brukar jag tvinga honom att lyssna för att få honom att förstå hur jag känner mig. Jag tror att man drar sig för att säga någonting för att "skona" honom och slippa ta en till konflikt. Men i slutändan är det allra bäst att tala ut om det. Han kommer aldrig att kunna förstå hur du känner annars. Det stämmer verkligen att män är från Mars och kvinnor ifrån Venus.

Tycker det är så tråkigt att du inte får det engagemang du behöver från din nära släkt. Förstår att det slutade i en lång dusch, det brukar vara det bästa stället att få släppa på allt. Hoppas du mår lite bättre nu. Jag finns här om du behöver prata. När du känner att du orkar vill jag gärna träffas.
Kram!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

Kix

7 mars 2011 19:32

Det svåra med min man är att eftersom jag har behov av att prata han har det inte, så när jag då tvingar honom att lyssna för att förstå hur jag känner mig när han säger eller gör vissa saker så lyssnar han, men jag får aldrig någon respons. Det är som att prata med en vägg. Ibland tror jag att det jag faktiskt säger till honom verkligen "går in" eftersom han blir stum, men sedan kan han ändå göra samma sak några månader senare. Och då har han ju ändå inte lärt sig någonting.... gaaaa!!!!!

Jag vill gärna träffas, vi tar en njutbar vårträff. Hoppas vi får med oss någon fler här i trakten också. Orkar vi inte vänta till våren tar vi en tidigare! :)

 
Min längtan

Min längtan

7 mars 2011 09:16

Usch så de där känslorna känns bekanta...
Skickar en stor varm kram från en tjej som också grät sig igenom hela gårdagskvällen!

http://minlangtan.bloggplatsen.se

 
IVF karusell

IVF karusell

7 mars 2011 11:13

Massa kramar till dig tjejen! Ibland vill man bara försvinna iväg ett tag, typ ladda batterierna! Har du någon möjlighet till något sådant?

Det är när det verkligen gäller, man ser vilka som bryr sig och inte. Det kan ju också vara så att släkten inte riktigt vet hur de skall närma sig detta. Tar de upp ämnet kanske de är rädda för att ni blir arga/ledsna eller liknande.
men det bästa är ju att fråga er, hur ni vill ha det. Om ni vill prata om det eller inte, så att ni har en möjlighet att prata av till de som står er närmast liksom! ♥

http://www.ivf-karusell.blogspot.com

Kix

7 mars 2011 19:37

Nja, det beror på vad du menar. Tyvärr är jag så trygg både hemma och med min man att jag inte alltid vill försvinna. Jag tränar ibland, så då tar jag mig iväg. Men jag gissar att du menar att försvinna till någon annan, tex en god vän. Svar, nja (igen). Jag skulle vilja åka på en njutbar, varm utomlandsresa, men det rimmar inte så bra med sparkraven till adoptionen...:/ Tack för dina ord!

 
Hedda

Hedda

7 mars 2011 11:40

I'll do my crying in the rain...

Förstår att du blev jätteledsen av det som hände mellan din man och dig! Vad synd att det inte går att prata om efteråt. Är det möjligt att förklara för honom hur ledsen du blev, istället för att dra dig undan?

Känner igen att det är de närmaste som frågar minst, när man mår som sämst. Jag kan helt enkelt bli j*ligt förbannad i efterhand på t ex mina föräldrar för hur de övergav mig när jag hade varit dödssjuk. I vissa familjer är det svårt att prata med varandra. Jag vill själv bryta det mönstret, få se om det lyckas.

Skulle det funka om du berättade för dem om hur ledsen du är? Annars får man hitta andra personer som bryr sig, det verkar som om du har gjort det, iaf just nu. Tycker du ska gråta precis så mycket som du vill. Ibland behöver man bara släppa ut allt... Kram.

http://heddasdagbok.wordpress.com

Kix

7 mars 2011 19:44

Ja, jag borde byta strategi... efter 13 år som par så kankse jag borde ha lärt mig något om sådana här situationer. Men uppenbarligen inte. Inte jag heller... Jag skall prata med honom när han kommit hem från tjänsteresan. Ta upp det direkt! Det skall jag!

Jag vet faktiskt inte om jag vill berätta för dem om hur ledsen jag är att de inte visar att de bryr sig. Jag har tänkt på det flera gånger, men kommit fram till samma svar. Jag vill inte tvinga folk att visa att de bryr sig, jag får nog helt enkelt leva med att vänta och se om det ändrar sig. Jag tror att när jag blir starkare någon gång (om jag får något barn) så tänker jag nog berätta om besvikelsen kring deras handlande under den svåraste perioden i vårt liv. Jag tror det iaf. Tack för ditt stöd!

 
Lilla Jag

Lilla Jag

7 mars 2011 14:57

Vet inte riktigt vad jag ska säga, jag tycker verkligen du ska säga till din man hur du känner och hur du upplever det när han lägger locket på. Pratar ni med någon efter att ni fick lämna tillbaka(säger man så???) lillan? Det kanske skulle vara bra att prata som par. Massor med kramar och hoppas ni snart är vänner igen.

http://hurskadetgo.blogspot.com

Kix

7 mars 2011 19:46

Ja, efter att vi fick lämna tillbaka gumman fick vi så mycket tid med familjerådgivningen som vi behövde och ville. Tyvärr gick min man bara första gången, resten av gångerna gick jag själv. :/

 
Anna

Anna

7 mars 2011 19:31

Fy, så jobbigt! Men ibland är det skönt att få gråta ur sig allt tycker jag. Hoppas veckan blir riktigt bra i stället!
Styrkekramar!

http://www.enmammawannabe.blogspot.com

Kix

7 mars 2011 19:50

Ja, det var verkligen skönt att gråta loss! :)

 
ettvanligtliv

ettvanligtliv

8 mars 2011 11:56

Tar gärna en njutbar bloggträff till våren, det låter mysigt :) Jag känner till två andra bloggare från trakten, du kanske känner flera?

Det där problemet med din man känner jag igen. Ibland vill man bara slå in det man säger i huvudet på dom. Hoppas du kan få honom att förstå din situation på något sätt. Har tyvärr inga bra knep :/
Kram!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

Kix

8 mars 2011 17:42

Jag känner ingen, men jag tror att två av de bloggar jag följer så bor en i H-sand och en i S-vall.

 
Jagvilljagkan

Jagvilljagkan

8 mars 2011 12:45

Jag läste det här när du skrev det och försökte komma på något bra att skriva... men jag kan verkligen inte det. Vilken jobbig siutation!!

Varmaste kramar!

http://jagvilljagkanjagvagar.blogspot.com

 
Charlotte

Charlotte

8 mars 2011 21:39

Ja ni har verkligen gått igenom mer än de flesta. Det gör ont i hjärtat att läsa det du skriver och jag förstår att det är jobbigt att du och din man reagerar olika och att han inte kan vara där för dig alltid. Jag hoppas ändå att ni har det bra och är det någon det ska lyckas för snart är det dig/er!!

Kram!

http://www.litesiandso.blogspot.com

 
Cornelia

Cornelia

9 mars 2011 23:02

Oj så lika ni e oss när man blir ovänner. Min man fattar oftast inte heller när han har sårat mig o har väldigt svårt att be om ursäkt. Jag har svårt för att säga ifrån o blir bara ledsen när jag egentligen e arg. Jag går iväg, pratar inte ända till jag inte står ut mer o så börjar jag prata utan att han har bett om ursäkt.

Ni har varit med om så himla mycket! Förstår att ni e mer under isen än oss fast vi har en liknande historia. Även om jag har mina ångestdagar så e det ändå rätt lugnt nu eftersom vi inte håller på med några behandlingar.

Annars e det nog tyvärr klyschan tiden som gör att man sås löning om hämtar sig o går vidare. Alternativt att man pratar med någon. Men alla har vi olika behov av det.

Det kanske e med din familj som min, såmfort min familj frågar hur det går o så så snäser jag av dem o vill inte prata så de vet att jag berättar när jag själv vill. Min svägerska o jag pratar en del ibland, men vi pratar liksom allmänt o praktiskt inte om känslor, det vet de att jag inte pratar om.
På nåt sätt tror jag att det e lättare o prata med de som inte e lika nära, det blir inte lika personligt o känsligt, man e lite mer saklig.

http://mitthemochmintradgard.blogg.se

Kix

10 mars 2011 20:59

Ja, väldigt lika verkar vi vara.

Jag har däremot inga problem med att prata känslor, men jag vill inte enbart prata om känslor. Jag tycker också att det är skönt att prata fakta. Men jag pratar ALDRIG om inte den andra personen frågar. Därför blir jag såå glad om den andre faktiskt frågar; oavsett om det är faktafrågor eller känslomässiga frågor. Jag svarar oftast mer än gärna. Trots det uppstår det situationer där även jag snäser, och det händer de gånger som frågeställaren INTE tänker igenom hur frågan eller påsåendet kan uppfattas av en ofrivilligt barnlös, såsom "Jag hörde om ett par som adopterade och efter det fick de ett eget"?? !!! eller "Det skall finnas piller som hjälper till att bli gravid". DET HJÄLPER INTE! Jag vill antingen ha faktafrågor eller helt enkelt stöd i de känslomässiga frågorna, inte råd och tips. De kan jag redan.

Tack för din kommentar! Kram på dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Kix - 17 maj 2012 23:31

  Jag är ganska säker på att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den skapar sådan ångest och jag orkar inte veta av den. Mitt sista inlägg blir således bara att uppdatera om det sista.   Han var otrogen. Jag kom på honom förra sön...

Av Kix - 4 april 2012 22:16

  Pratat med vår adoptionsutredare för att avsluta/dra tillbaka det medgivande vi har som par. Nämnde för henne att jag har tankar på ensamståendeadoption, men fick ett kallt svar om att det kan ta tid, och att det här måste läka först och det stäl...

Av Kix - 31 mars 2012 11:15

  Jag skall försöka uppbåda lite energi och skriva även till er som inte har fått något lösen.   Det är över nu. Han vill skiljas. Efter 14 års förhållande har den 6 åriga ofrivilliga barnlösheten satt sina spår. Vi säljer huset. Flyttar till v...

Av Kix - 26 mars 2012 21:34

  Det här med lösenordsskyddade inlägg var väl inte fullt så genomtänkt... ni dränker mig med mail. :)   Jag besvarar dem eftersom! Gulliga ni! Ni skriver så fint!   Kix     ...

Av Kix - 25 mars 2012 15:12

  Det är avgjort. Det blir delvis lösenordsskyddade inlägg på den här bloggen. Jag känner ju två privat som läser, dessutom har jag ju varit på flera bloggträffar. Så jag är ju inte anonym längre...   Vill ni läsa de lösenordsskyddade inlägge...

Presentation

Fråga mig

31 besvarade frågor

Mail

kix_barnlos[snabel-a]hotmail[punkt]com

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2011 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Länkar

Gästbok

Sök i bloggen

Arkiv

RSS

Gillar

  

                

Besöksstatistik


Skapa flashcards