Alla inlägg under februari 2011

Av Kix - 1 februari 2011 21:12




Ibland snurrar tankarna, de allra flesta gånger när jag är ute och går med hunden. Då finns det alldeles för mycket tid att tänka. Vi har varit ofrivilligt barnlösa i 5 år, dessa år har påverkat mig extremt. Här är några av de reflektioner av mig själv som jag gjort och tänkt på under dessa promenader.



  • Jag bryr mig inte längre över att andra mår dåligt. Jag kan inte förmå mig själv att pigga upp dem. Jag orkar inte. Jag förmår ju inte ens mig själv att må bättre.
  • Jag kan inte skratta som jag tidigare gjort. Jag ser/hör inget som är kul. Jag skrattar, jag försöker lura andra att jag har roligt. De tycker att det ser ut som att jag har roligt. Men jag lurar dem. Jag döljer endast ett mörkt inre.
  • Jag orkar inte bekymra mig över saker som mina vänner bekymrar sig över. Jag orkar inte lyssna på om någon har tandvärk, feber, inte sovit på natten pga av barn. Jag är inte längre empatisk. Jag kan inte känna empati om inte de har gått igenom ”värre” händelser än mig själv.
  • Jag letar ständigt efter halmstrån som Gud visar mig att han faktiskt bryr sig, tex. stjärnfallet för 5 veckor sedan eller fyrklövern i trädgården i somras… Tyvärr är dessa halmstrån allt för få och bakslagen alltför många.
  • Jag undviker situationer där min barnlöshet blir påmind t.ex vissa arbetskamrater som bara kan prata om deras barn, sidor på Internet, butiker på stan, människor på stan med barn eller magar. Jag undviker frågor där min barnlöshet kan bli påmind, ställer inte följdfrågor till dem som tar upp deras/andras barns uttryck, handlande och sägande. Jag uppmanar aldrig till barnsnack.
  • Jag blir ledsen när jag finner sådan oförståelse i min omgivning över vad vi går igenom. Det gäller såväl arbetet som vänner och släkt.
  • Jag är så oerhört less på att hela mitt liv blivit så påverkad över barnlösheten, där varje minut skär sår i mitt hjärta, där varje cell i min kropp kämpar frenetiskt över att överleva, där den extremt lilla energin i min kropp borde ägnas till saker som borde och måste göras i hemmet. Men jag orkar inte. Skiten kan få stå och ruttna. Jag orkar inte bry mig. Vattna blommor… diska… dammsuga... tvätthögen… vika tvätt (som jag en gång tyckte va rätt ok). Min man får ta ett enormt ansvar och jobb här hemma. Jag orkar inte.
  • Jag undrar många gånger hur mycket tårar som finns inombords
  • Jag blir ledsen när jag tänker på hur vänner blivit indragna i den här skiten där de tvingas bry sig och lyssna. Än fast de förmodligen har egna problem.


Ibland funderar jag på hur det skulle kännas att få återgå till att vara mig själv för 5 år sedan, en tid som jag idag minns som bekymmersfri i dagens mått mätt. Men sedan inser jag att jag aldrig kommer att återgå till att vara såsom jag var för 5 år sedan, innan det här började. Mitt liv har förändrats.  Det har förändrats oavsett vad som händer i framtiden. Mitt hopp och önskan består i att vi inom överskådlig framtid har ett biologiskt barn eller ett adoptivbarn. Har jag varken eller så hoppas jag innerligt att jag någonstans har hittat en acceptans att jag förblev ofrivilligt barnlös. Men jag kommer alltid att bära med mig många års fysisk och psykisk påfrestan. Och ett extra djupt sår i hjärtat.


Kix

Presentation

Fråga mig

31 besvarade frågor

Mail

kix_barnlos[snabel-a]hotmail[punkt]com

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2011 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Länkar

Gästbok

Sök i bloggen

Arkiv

RSS

Gillar

  

                

Besöksstatistik


Skapa flashcards