Direktlänk till inlägg 29 december 2010
Och jag vet ärligt talat inte vart jag skall börja. Vill inte att det skall bli för långt inlägg, för då hinner ni ju somna. Det blir således två inlägg (på olika dagar), som berättar i korthet historien om vad som hänt i mitt (vårt) liv de senaste två månaderna.
Bollen, som jag tidigare refererat den händelse som jag nu skall beskriva, är alltså en förfrågan vi fick i mitten på oktober om att adoptera ett nationellt barn vars föräldrar hade bestämt sig för att adoptera bort barnet. Barnet beräknade födas i slutet av november och för att gå vidare träffade vi den utredaren i den kommun där mamman och pappan bor. Denna kommun ligger väldigt långt bort från där vi bor, eftersom vid en nationell adoption rekommenderas barnet placeras långt från de biologiska föräldrarna. Vi bestämde oss för att gå vidare och precis när vi hade kommit hem och knappt landat i den information som vi fått av kommunens utredare, så ringer de igen och säger att mamman är på väg till BB. Vi packade allt vi kunde komma på att behöva, och kastade oss i bilen igen och reste alla dessa mil på nytt. Till något ofattbart fantastiskt. Händer detta oss? Kan det hända på endast tre veckors tid? Sex timmar innan vi var framme på sjukhuset hade det fötts en flicka till oss, tre veckor för tidigt. Sjukhusets personal och gumman väntade på oss, och när vi äntligen kom fram så fick vi henne i vår famn direkt. Vilken underbar upplevelse. Och vilka glädjetårar. Helt obeskrivbart. Men är det för bra för att vara sant?
Vi kom hem till vårt hus med flickan, vi byggde upp rutiner och flickan växte helt enligt alla kurvor. En fin flicka. Underbar flicka. Och vad roligt allt blev. Och vilken energi som infann sig. Ett fantastiskt rus. Skulle detta verkligen vara vändningen i våra liv?
Vi hade, trots allt, i bakhuvudet att föräldrarna när som helst skulle kunna ångra sig. Men de hade ju varit så tydliga i sin önskan om adoption till utredarna så det kändes ändå ganska lugnt. Vi lånade ihop mycket. Vi planerade vad vi skulle göra för alla pengar vi sparat till vår internationella adoption. Vi anmälde oss till babysim. Vi förberedde adoptionsansökan till Tingsrätten. Jag kunde inte låta bli att köpa lite barnkläder och lite andra nya saker, bara för att... Vi fick presenter från många. Många grattade och frågade. Vi fanns äntligen. Vi fanns tack vare ett barn. Vi levde. Skulle detta vara för evigt?
Kix
Jag är ganska säker på att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den skapar sådan ångest och jag orkar inte veta av den. Mitt sista inlägg blir således bara att uppdatera om det sista. Han var otrogen. Jag kom på honom förra sön...
Pratat med vår adoptionsutredare för att avsluta/dra tillbaka det medgivande vi har som par. Nämnde för henne att jag har tankar på ensamståendeadoption, men fick ett kallt svar om att det kan ta tid, och att det här måste läka först och det stäl...
Jag skall försöka uppbåda lite energi och skriva även till er som inte har fått något lösen. Det är över nu. Han vill skiljas. Efter 14 års förhållande har den 6 åriga ofrivilliga barnlösheten satt sina spår. Vi säljer huset. Flyttar till v...
Det här med lösenordsskyddade inlägg var väl inte fullt så genomtänkt... ni dränker mig med mail. :) Jag besvarar dem eftersom! Gulliga ni! Ni skriver så fint! Kix ...
Det är avgjort. Det blir delvis lösenordsskyddade inlägg på den här bloggen. Jag känner ju två privat som läser, dessutom har jag ju varit på flera bloggträffar. Så jag är ju inte anonym längre... Vill ni läsa de lösenordsskyddade inlägge...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 | 30 |
31 | |||||
|