Alla inlägg under oktober 2010
1. Är ett skiljsmässobarn
2. Är ett barn till en alkoholmissbrukare
3. Är lillasyster
4. Är fostrad av en förälder
5. Är en STOR djurvän
6. Är nogrann
7. Är en sk "pojkflicka"
Jag ger gärna denna award till Ett vanligt liv. Det är visserligen bara till en blogg (och inte sju enligt instuktionen), men det är å andra sidan förmodligen den ihärdigaste kommentatören på min blogg. Och så ett tack till Tea som gav mig utmärkelsen!
Kix
Rekord på lång rubrik.. och här kommer mitt längsta inlägg någonsin. Ett tips är att inte börja läsa detta inlägg om du inom 10 minuter tänker laga mat, diska, putsa fönster eller vika tvätt. Fast å andra sidan hade jag inte valt något av de ursäkterna före...:)
Saker som jag tror de allra flesta inte behöver göra/tänka på för att försöka få barn:
Praktiskt
Analyser
Är mensen tidig? Sen? Är den riklig? Varför kommer det så lite? Är det mens jag har fått? Kan jag börja med behandlig om jag inte säkerligen vet om det här är mens eller ej?
Torr i slidan, vad innebär det? Är det normalt?
Är det fel på livmodern, är det fel på äggstockarna, äggledarna? Har jag PCO, endrometrios?
Varför fungerar det ej?
Om man inte får orgasm, blir det sämre förutsättningar för spermierna då?
Hitta alla tänkbara egna lösningar på barnlöshetsproblem; läser artiklar, bloggar, utredningar. Är det applicerbart på oss?
Vad säger statistiken? Är det något att titta på? Har vi statistiken på vår sida?
Hur slappnar man bara av när det har gått 4,5 år av barnlöset..?
Stöter kroppen bort embryos om man har väldigt bra immunförsvar?
Kostnader
Ställningstaganden
Övrigt
Vänta med sex i 2-3 dagar enligt IVF- kliniken för att ha så pigga spermier som möjligt. Vänta 5 dagar enligt Tant L för att få så STOR sats som möjligt. Vad gäller? Medelväg, finns det?
Funderingar kring om man gör rätt saker? Fel saker? Lever man för onyttigt? För sunt? För aktivt? För passivt?
Läser bipacksedlar, blir orolig då det står att medicin inte skall användas av personer som är i fertil ålder... att medlet gör att spermierna inte trivs i livmodern… Vem svarar på mina frågor?
Räkna dagar, se till att ha ägglossningsstickor hemma, se till att kunna ha sex när det är ägglossning. Om vi är borta, kan man lösa sexet ändå?
Tidsbestämt sexschema, är jag sugen? Men jag måste. Det är ju nu det gäller annars om 1 månad till.
Sex är inte längre något skönt, det är en psykologisk betungande nödvändighet, som utgör både stress och prestationsångest.
Vara borta från jobbet för akupunkturbehandlingar, kuratorsbesök, ultraljud, blodprov och besök till IVF-kliniken.
Räkna dagar, funderingar om mensen tänker komma eller spela ett jävligt onödigt spratt och bli sen.
Spola äggledare så att man spyr.
Visa upp sitt icke funderande underliv för 20 olika gynekologer.
Granska läkare/gynekologer så att de gör sina jobb, och bråka på dem som inte gör det.
Vem har jag att fråga om IVF-kliniken är stängd? Sjukvårdsupplysningen har ingen koll.
Hantering av humörsvängningar, biverkningar, gråtattacker och psykologisk stress.
Sommar innebär en OÄNDLIGT lång väntan, IVF-kliniken stängt, hur skall man få tiden att gå...
Spara semesterdagar, behövs när det är dags för ÄP och ET /FET.
Stå ut med att familj och bekanta verka titta i magtrakten varje gång man träffas (eftersom förhållandet är långt, man är gammal, har hus, volvo och jobb).
Ännu värre; stå ut med att familj och bekanta frågar om det inte är dags för barn (eftersom förhållandet är långt, man är gammal, har hus, volvo och jobb).
Plan B - vad gör vi om inget fungerar...
Kix
Livet är så jävla orättvist. Så fucking orättvist. Just nu hatar jag allt och alla. De som har barn, de som har barn-barn, de som lätt blivit gravid, de som är gravid efter många års kämpande, de som fortfarande har en chans att bli gravid, ni som är unga och har tid på er.
FUCK!
Missunnsam? - Ja, och jag kan inte rå för det. Jag vill också vara med om det underbara med att vara gravid. Förlåt ni alla som tar illa upp. Men det är så här jag känner.
Jag är så oerhört bitter över att inte veta varför vi inte blir gravid. Jag vill ha svar. Jag orkar inte hoppas till 100% varje gång och hela tiden bli blåst på känslan. Jag vill veta vad som är fel. Hur skall jag annars kunna gå vidare? Kommer jag annars kunna acceptera att det aldrig blev några biologiska barn om jag inte vet vad som är fel? Jag hatar att vi har perfekta embryos om de ändå inte tänker sig stanna...
Så vad har vi/jag för tänkbara alternativ nu då?
* Försöka med ytterligare FET (9 kvar i frysen)
* Byta klinik och försöka med ett färskt embryo
* Begära test av TSH-värdet samt kräva titthålsoperation av livmodern (för något måste ju vara fel!!!)
* Lägga detta åt sidan och fokusera på den långa väntan till adoptionen
Det var inte ett sådant här inlägg jag hade tänkt publicera kväll. Det var inte så här jag tänkte att min söndag skulle vara. Det var inte så här jag tänkte att mitt liv skulle levas...
Kix
HALLÅ VÄRLDEN, NU FÅR VI ADOPTERA DIG!
Nu skall vi bara vänta på att den godkända adoptionsutredningen dyker upp i brevlådan så vi kan vidareförmedla den till Adoptionscentrum och till Barnen framför allt (som vi faktiskt i dagarna också anmält oss till). Därefter antar jag att det drar igång... om några år eller så....
Kix
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 |
5 | 6 |
7 | 8 |
9 |
10 | |||
11 |
12 | 13 |
14 | 15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 | 22 |
23 |
24 |
|||
25 | 26 |
27 |
28 | 29 |
30 |
31 | |||
|