Avlängtantilldig

12 oktober 2010 22:06

Precis det sista du skriver har jag tänkt massor på. Det finns massor av sjukdomar som folk åsamkar sig själva som betalas fullt ut av samhället. Känns jävligt fel

Kix

12 oktober 2010 22:23

Nä, och det är ingen som höjer ögonbrynen över att det betalas fullt ut av samhället..

Lilla Jag

12 oktober 2010 22:16

Bra skrivet! Blir så förbannat när man läser/hör sånt. Är det ok om jag länkar detta inlägg från min blogg?

Kix

12 oktober 2010 22:21

Tack för komplimangen. Självklart får du länka till inlägget!

Evelina

12 oktober 2010 22:47

Hej! Jag håller med dig, och jag har redan tidigare ställt mig frågande till dyra behandlingar av livsstilsorsakade åkommor (jag är snart färdig läkare). Dock när jag funderat så har jag ändå slutligen kommit fram till att tex beroende är en sjukdom. Alla har inte samma förutsättningar för att stå emot en genetisk predisposition för tex alkoholism. Därför är det viktigt att ge behandling, nästan oavsett kostnad (ja, naturligtvis i relation till kostnad för andra sjukdomar). Och när det gäller rökning är det självåsamkat när sjukdomar uppträder till följd av denna. Men om vi talar om sjukdomar som är livshotande (lungcancer, KOL, hjärtinfarkt) så måste ändå samhället bekosta vård för detta (även om man primärt måste satsa på prevention). Och icke att förglömma alla skatteintäkter som fås från tobak och alkohol (vilket inte är en orsak till att man ska uppmuntra bruk av dessa varor men på sätt och vis kan man anse att de har betalat för sig).

Långt inlägg. Men det jag ville komma till är att jag inte tycker att det direkt kan jämföras med ofrivillig barnlöshet eftersom det inte är livshotande (fast det finns säkert de som tagit sitt liv till följd av detta allvarliga problem). Dessutom är jorden överbefolkad (vilket inte betyder att jag inte tycker att alla borde ha rätt att få skapa det mirakel som ett barn är). Samhället behöver inte absolut de här barnen som fattas de ofrivilligt barnlösa. Men jag tycker ändå, mitt långa och krångliga inlägg till trots, att det är självklart att det ska gå att få hjälp och att detta ska bekostas av staten, till en viss gräns förstås.

Bra inlägg!

MDB

13 oktober 2010 07:57

Jättebra skrivet! Blir så less på den attityden som du skriver om, att barnlöshet på något sätt ska vara ett "lyx-" eller "icke-problem".

ettvanligtliv

13 oktober 2010 08:48

Håller med föregående skrivare, så jäkla bra skrivet. Du borde blir skribent på någon större tidning (inte ST).

Sara

13 oktober 2010 10:01

Detta är inget nytt problem...

Candra

13 oktober 2010 13:03

Ja Norge kan, när jag tänker efter var jag i Norge den 17 maj och sedan över midsommar och mellan dem resorna blev monstret till. Vi bor i fel land helt enkelt eller så borde vi åka till Norge på semester.

:-) Kram

Åsa

13 oktober 2010 21:45

Hej vännen! Du har fått en award av mig oavsett du vill eller ej! :-)

Kix

13 oktober 2010 21:59

Hoppla... tack. Den tänker jag inte vägra!

Hedda

14 oktober 2010 10:22

Det är väl ganska lätt av avfärda problem som man själv inte har upplevt som "mindre allvarliga". I det perspektivet så finns det absolut en massa "lyxproblem", som också behandlas av vården. Jag tänker t ex på ryggont. Besvärligt, men knappast livshotande. Hudproblem av olika slag. Ja, listan kan fortsätta. Det speciella med ofrivillig barnlöshet är ett det berör det innersta i oss, viljan till att fortplanta oss, som tycks nästan instinktiv. Undersökningar visar att par som inte lyckas få barn ofta har en sämre livskvalitet och mår psykiskt dåligt.

Jag som har haft en "riktig" och svår sjukdom, hjärntumör, kan ju också jämföra med det. I ljuset av den är den ofrivilliga barnlösheten fortfarande ett allvarligt problem i mitt liv. Jag kan inte säga att barnlösheten påverkat mitt liv mindre negativt än hjärntumören. Snarare tvärtom.

Cornelia -Mitt Hem & Min Trädgård

18 oktober 2010 23:26

Det blir alltid ett problem när man jämför ofrivillig barnlöshet med tex fetma, rökning, drogproblem etc. Jag håller med dig! Jag jämför ofta själv fast jag försöker att låta bli. För man hamnar ofta då i de resonemangen som blivande läkaren Evelina ovan skrev om. Man KAN få livshotande sjukdomar om man inte får behandling, men man måste inte få det. Problemet är begränsningen på vården, det ska inte va begränsat att få 1-3 behandlingar som ofrivillig barnlös men som missbrukare får du obegränsad gånger hjälp fast du själv skiter i det gång på gång. Visst du sätter dig själv och andra i skiten och kan både få följd sjukdomar och dö på kuppen, men det behöver inte bli så. Det man ist får argumentera för är att alla ska få den vård de behöver i Sverige så är ju faktiskt egentligen vården uppbyggd och så säger tom Socialtjänstlagen. Det ska vi i Barnlängtan prata med de om på ett möte om några veckor! Varför inte lagen följs. Ser med spänning framemot det!

Kram Cornelia!

Kix

19 oktober 2010 22:15

Ni är så fantastiska och ni gör ett beundransvärt jobb. Tack för att du tittar in hos mig och ger avtryck!