Förutom stundande FET och allmäntillståndet kring vår ofrivilliga barnlöshet funderar och bekymrar jag mig om mina f.d (?) cellförändringar. Det är ju drygt 1 ½ år sedan gynekologerna upptäckte att jag hade radikala cellförändringar (CIN3) i livmodertappen, mitt pågående IVF-försök fick avbrytas därför en operation för att ta bort dessa cellförändringar (s.k. konisering) rekommenderades snarast och en graviditet var inte lämplig.

De fick bort cellförändringarna. Jag skulle kallas under våren -10, och därefter varje år i 5 års tid för att hålla koll på cellförändringarna.

Följden av koniseringen blev att min livmoderhals läkte FÖR bra och den ”växte igen”. Tre efterföljande operationer för att öppna upp en ingång till livmodern följde. Läkaren sa, vid min första operation, att de skulle passa på att ta ett livmoderhalsprov (dvs cytologprov) när de ändå var där inne. Jag skulle få meddelande om resultatet därefter. Men det blev en annan läkare som opererade och jag fick aldrig något resultat. Och det blev aldrig tal om det i de följande två operationerna.

Nu ångrar jag att jag inte sa något då, för jag har ännu inte fått någon kallelse till nytt cytologprov. Och eftersom cellförändringen för 1 ½ år sedan var så pass allvarliga blir jag så orolig att det skulle kunna komma tillbaka. Orden från gynekologen när jag berättade att jag inte ville avbryta IVF-försöket för att opereras sitter kvar: ”-Det är inte lämpligt att bli gravid nu”. Därför har jag inte velat ringa och själv påtala att jag inte fått någon kallelse. För jag vill inte avbryta fler IVF-behandlingar. Jag vill inte leva med rädslan att måsta avbryta fler IVF-behandlingar, en låååång läkningstid samt skräcken att min kropp åter igen läker FÖR bra. Men jag vill heller inte leva med att veta att jag borde ha gjort något om det skulle gå så långt som till livmoderhalscancer om jag inte kollar upp det...

Kix