IVF-kliniken ringde ikväll…. Frysförsök nr 3 är nu inställd. Inget vidare register på FET, då alla har ställts in på grund av för tunn livmoderslemhinna. Nu har ytterligare fem månaders längtan precis spolierats. För er som inte är i ofrivilligt barnlöshetsträsket (om jag har någon sådan läsare..) så känns det ungefär som att man som barn längtar så efter julklapparna men att man inte får några julklappar...  och att dessutom gå till skolan och höra alla kompisar som fick massor av julklappar...

Kanske inte en utmärkt metafor, julklappar kan knappast jämföras med ett barn. Fast visst vore jultomten snäll med mig om det faktiskt låg ett barn i min mage på julafton... Får se bara om jag orkar med att fortsätta kämpa mot ett biologiskt barn, det känns som att den möjligheten bara försvinnner längre och längre bort från mig.

Kix

Den har fått tid att växa nu i 4 dagar. Suck. Vad händer? Jävla kropp. När får jag byta ut den? Jag är inte nöjd med den. Varför blir inte livmoderslemhinnan tjockare? Jag går ju på riktigt hög medicinering, och gynekologen som gjorde UL på mig undrade hur jag mådde… ”Du får ju jättehög dos av hormoner”.

Ringde Tant L i morse efter besöket på sjukhuset. Den privata gynekologen som vi/jag ibland besöker. En äldre kvinna som sprudlar av energi och hopp, och man blir alltid glad när man har varit hos henne. Jag har nämligen varit på kontroll hos henne i en ostimulerad cykel för några månader sedan för att kolla tjockleken på livmoderslemhinnan, och hon hade antecknat att jag då hade 6 mm tjock slemhinna. Ostimulerat.

Så konstigt.

Då (Tant L): dag 14 i ostimulerad cykel – 6 mm slemhinna

Nu (Sjukhuset): dag 17 i hårt stimulerad cykel – 5 mm slemhinna

Tant L vill att jag kommer till henne imorgon. Hoppas jag blir hoppfull igen. För en positiv inställning i detta sammanhang får jag jobba jävligt hårt på...

Kix