Direktlänk till inlägg 22 augusti 2010

Europa, Ryssland, Thailand eller Colombia?

Av Kix - 22 augusti 2010 22:13


Har skummat igenom ACs olika länder. Igen. Det är inte enkelt det där med länder. Vilka krav har länderna? Vilka barn finns för adoption? Hur lång väntetid är det? Vad är kostnaden?

Det är många frågor och svar som man skall ta ställning till. Min man har sagt att vi får ta det som finns, dvs. kostnaden är inte en avgörande faktor. Det som däremot är en faktor för honom är vistelsetiden i landet. Som tex. Kenya där paret skall stanna i ca 10 månader.  En faktor för mig är den totala väntetiden, dvs väntan i Sverige plus väntan i landet. Har iaf några reflektioner från dagens övning på ACs hemsida: 

Colombia – skulle hamna på typ köplats 60. Hur långt ner är inte det!!! Men varför är det så lång väntan för att adoptera via ICBF jämfört med de privata barnhemmen? Å så är det dyrare att adoptera från de privata barnhemmen. Intressant land i mina ögon.

Filippinerna - 2 års väntan i landet. Låter rätt ok. Fast de kräver referensbrev från präst. Man skall ett kristet engagemang och kunna sätta ord på sin tro??? Dessutom måste utredningen kompletteras med MASSOR av information eftersom de anser att Svenska utredningar är för kort och opersonlig.

Thailand… inga ansökningar under 2010 skickas. Fast det kanske ändrar sig till 2011?

Indien – 4 års väntan. Puh… det är länge! Dock intressant land.

Men så dyker det upp ett land jag inte tänkt på tidigare. Ecuador. Visserligen finns där ingen information om väntetiden, vare sig i kö i Sverige eller kö i landet. Men man måste vara i landet 3 månader?? Tror inte min man vill vara borta så länge.

Bulgarien låter bra. 2 års väntan i landet. Två restillfällen, fastän det andra restillfället sker 6 månader efter det första. Vilken jobbig väntan. Fast väntan har man ju tränat på en längre tid så det borde rimligtvis inte vara några problem.

Ryssland – kan det vara landet för oss? Visserligen ingen information om hur lång väntetid det är i Sverige, men det är ca 1,5 i Ryssland. Låter lovande. Men det är dyrt att adoptera från Ryssland, dessutom har de höga återrapporteringskrav. Vissa regioner är det återrapporteringskravet varje år till 18-års ålder. Jag håller ögonen öppna för Ryssland.

Afrika. Nä, än så länge. Men jag kanske ändrar mig.

Är det någon som tänker på syskon av ni som är i adoptionssvängen?


Kix

 
 
Teachgirl

Teachgirl

23 augusti 2010 01:56

Vi har syskonmedgivande och vill helst ha ett syskonpar. Vi stod som sagt i flera organisationsköer men hade riktat in oss på Asien. Efter två års köande hade vi tur och kom fram i kön till Taiwan.

http://varforinteviocksa.blogspot.com

Kix

23 augusti 2010 07:46

Vad fantastiskt med syskonmedgivande. Intressant. Frågan har kommit sent i min hjärna så därför funderar jag en del på det nu. Om ni vill, kan ni ändå söka om endast ett barn?

 
Tea

Tea

23 augusti 2010 10:23

Det är verkligen en djungel det här med adoptionsländer och kraven...

http://langrean9manader.blogspot.com

 
Ingen bild

Pi

23 augusti 2010 14:23

Vi har syskonmedgivande. Kom ihåg att nämna det direkt för er utredare om ni vill adoptera syskon, det ställer nämligen högre krav på er som föräldrar och de vill ha särskilda samtal om det. Vi tänkte inte på att det kunde vara så och nämnde det först mitt i utredningen, och då blev utredaren lite tagen på sängen.

Man ska också vara medveten om att syskonadoption är väldigt ovanligt i adoptionssammanhang och att de oftast är lite äldre då. Dessutom har de oftast haft det trassligt i hemmet. Men, det behöver inte bli dåligt för det - så resonerade vi!

Kix

23 augusti 2010 22:07

Det är nog tyvärr för sent eftersom vår utredare håller just nu på att skriva ihop utredningen. Vi har väl egentligen sagt att det bara blir ett barn, men ju längre utredningen har gått desto mer kommer frågorna. Fast jag vet nog ändå att ett barn blir toppen.

 
Hedda

Hedda

23 augusti 2010 19:03

Ja, det där med länder kan man grubbla sig tokig på. Är ni med i fler organisationer än AC?

Själv har jag börjat fundera på om det öht finns något land som kan vara aktuellt för oss via AC, även om vi är medlemmar där. Vi har kort äktenskapstid, min medicinska historia, ålder med mera emot oss. Det känns som BFA, där vi också är med, har fler länder som är tänkbara. Men vem vet, det kanske visar sig vara helt annorlunda när (om) vi väl kommer så långt.

Afrika - varför inte? Nyfiken :-)

http://heddasdagbok.wordpress.com

Kix

23 augusti 2010 22:16

Nej, vi är tyvärr inte medlem i någon annan organisation än AC. Nu känns det kanske lite sent att bli medlem i ytterligare en, vilket vore kanske bättre. Men vi får väl se.

Ang. äktenskapstid så hinner ni väl "samla på er" nått år innan era papper skickas till landet?

Ang. Afrika... min egen feeling bara...!

 
Litenlängtan

Litenlängtan

24 augusti 2010 07:16

Vi siktar också på de sydamerikanska länderna...
Maken har alltid varit väldigt intresserad av sydamerika medans jag är mer inne på asien. Afrika bår bort på grund av att de kristna kraven och långa vistelsetiderna. Europa är tänkbart...
Helst skulle jag vilja adoptera från Nepal men jag vet inte hur det ser ut där nu... Nepal verkar så häftigt som land i mina ögon...
Maken vill ha ett barn till att börja med och så bor vi så "litet" så vi sa att vi ville ha medgivande för ett barn...
Jag hoppas att AC kan ge lite mer kött på benen när man väl kommer i kontakt med dem och börjar prata länder. Jag vet inte hur det ser ut med SN heller - om det endast är Kina och hur de ställer till dig kraven som annars finns?

http://litenlangtan.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

Mia

24 augusti 2010 10:45

Vi har syskonmedgivande där det äldsta inte får ha fyllt 4. Vår utredare sa från början nej, men vi argumenterade vidare, och till slut gav hon med sig. Hon hade aldrig, efter sex år som utredare, givit ett syskonmedgivande. Hon såg problem i att den äldsta kan komma att ta någon sorts föräldraroll över den yngsta, och att föräldrarna inte blir insläppta med följd att det kan bli problem att knyta an. Med åldersbegränsningen hon satte kan inte åldersskillnaden bli så stor, så man kanske kan slippa de problemen.

Vi har ingen släkt på nära håll, och det såg hon också som ett problem om man ska ta emot två barn. Det som räddade oss där var att vi har relativt flexibla jobb båda två, så man kan gå hem tidigt eller jobba hemifrån om det är nödvändigt.

Jag tyckte diskussionerna med utredaren var bra, för det fick oss att tänka till både en och två gånger, så att vi insåg vad vi gav oss in på. Vi kände oss helt säkra på att vi ville ha syskonmedgivande efter dessa diskussioner, men vi har mycket mer insikt nu om vad man kan stöta på.

Man ska se till att det står i medgivandet att man kan ta emot ett barn eller syskonpar, annars får man bara ta emot syskonpar.

 
Åsa

Åsa

24 augusti 2010 14:17

Förstår att man blir helt förrvirrad, vilken djungel det verkar vara med adoption. Blir trött att bara fundera på det. Men lyckas det inte för oss vid detta försöket är det nog dags att börja ta tag i det också.

http://www.asa1977.blogspot.se

 
Miss S

Miss S

24 augusti 2010 15:42

Intressanta tankar kring de olika länderna. Det är supersvårt att välja. Vi är inne på Asien och Sydamerika. Varför vet jag egentligen inte. Tror kanske att det är lättare för de barnen att komma till Sverige, än för ett afrikanskt barn...? Eller bara en känsla...

http://www.baby-langtan.bloggplatsen.se

 
Hej och Hopp

Hej och Hopp

24 augusti 2010 21:01

Jag funderar på syskon - varje dag faktiskt, men då inte på syskonmedgivande utan att genomföra ännu en adoption.
Jag skulle nog ställa mig i en kö till i alla fall om jag vore ni. Det kommer nya länder, det händer saker på vägen och om inte annat så OM ni vill adoptera en gång till längre fram - ja, då har ni ju en massa kötid och får helt andra möjligheter. Jag har köat i AC sedan januari 2006 och snart är jag kanske framme i någon kö.
Nepal nämndes - men det förekommer inga adoptioner därifrån alls nu, Thailand går jättelångsamt osv men organisationerna kommer säkert ge er närmare besked.
Kunde jag välja - ja då stabil och säker kontakt och kort tid mellan bb och rb vara prioriterat.

http://www.mintusenmilaresa.blogspot.com

Kix

24 augusti 2010 22:21

Tack för tipsen! Det är ju en djungel och alla råd emottages tacksamt! Skall prata vidare med AC när väl vi har ett medgivande. Kanske faller allt på plats då. Skall också diskutera med min man om att anmäla oss till en till organisation.

 
Ingen bild

Pi

25 augusti 2010 17:13

har också anmält oss till ytterligare en organisation, även om vi nog aldrig kommer att få adoptera igen på grund av min mans ålder. Eftersom syskonadoption är så ovanligt så har vi det mest som ett "för säkerhets skull". OM det skulle dyka upp syskonpar för oss så vill vi inte stå där med ett medgivande för enbart ett barn. Landet vi tänker adoptera ifrån förmedlar dock extremt sällan syskon, men vi har valt att prioritera att barnet troligen har haft det bra fram till adoptionstillfället och har haft möjlighet att knyta an. (Sen är ju det ingen garanti för något i alla fall, men ändå). Det är viktigare än att få syskon.

Vårt enda lilla hopp för syskon står till de få embryon vi har i frysen som vi i så fall kanske provar med om 1,5 år (efter vi har haft det adopterade barnet hemma ca ett halvår - om vi känner att vi orkar då :-). Då har jag fyllt 39, och chansen att lyckas är väl minimal. Men, vi tänker försöka ändå...

Kix

25 augusti 2010 18:54

Det tyker jag ni gör rätt i, jag skulle inte låta några embryon gå till spillo. Kom ihåg bara att meddela i god tid så att de embryosen inte förstörs. Det är väl 5 år som de behålls, därefter måste de kastas om man inte meddelar sitt godkännande att de får "lagras" längre.

 
Hedda

Hedda

25 augusti 2010 21:11

Har också funderat på adoption av syskonpar, av två skäl: - man får två barn direkt, - det blir kortare väntetider med syskonmedgivande. Men jag har insett att det förmodligen inte är för oss. Ett barn är tillräckligt för oss, jag tror att det skulle ge oss fullt upp ändå. :) Plus att jag inte tror att vi skulle kunna få ett sådant medgivande öht. Men det är intressant att läsa hur andra resonerar.

http://heddasdagbok.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Kix - 17 maj 2012 23:31

  Jag är ganska säker på att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den skapar sådan ångest och jag orkar inte veta av den. Mitt sista inlägg blir således bara att uppdatera om det sista.   Han var otrogen. Jag kom på honom förra sön...

Av Kix - 4 april 2012 22:16

  Pratat med vår adoptionsutredare för att avsluta/dra tillbaka det medgivande vi har som par. Nämnde för henne att jag har tankar på ensamståendeadoption, men fick ett kallt svar om att det kan ta tid, och att det här måste läka först och det stäl...

Av Kix - 31 mars 2012 11:15

  Jag skall försöka uppbåda lite energi och skriva även till er som inte har fått något lösen.   Det är över nu. Han vill skiljas. Efter 14 års förhållande har den 6 åriga ofrivilliga barnlösheten satt sina spår. Vi säljer huset. Flyttar till v...

Av Kix - 26 mars 2012 21:34

  Det här med lösenordsskyddade inlägg var väl inte fullt så genomtänkt... ni dränker mig med mail. :)   Jag besvarar dem eftersom! Gulliga ni! Ni skriver så fint!   Kix     ...

Av Kix - 25 mars 2012 15:12

  Det är avgjort. Det blir delvis lösenordsskyddade inlägg på den här bloggen. Jag känner ju två privat som läser, dessutom har jag ju varit på flera bloggträffar. Så jag är ju inte anonym längre...   Vill ni läsa de lösenordsskyddade inlägge...

Presentation

Fråga mig

31 besvarade frågor

Mail

kix_barnlos[snabel-a]hotmail[punkt]com

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23
24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2010 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Länkar

Gästbok

Sök i bloggen

Arkiv

RSS

Gillar

  

                

Besöksstatistik


Skapa flashcards