Skall komplettera med information angående mitt föregående inlägg, jag tror det blev lite missförstånd. Vår ofrivilliga barnlöshet känner nu drygt 15 personer till, jag har skrivit en lista på dem några av dem i detta inlägg, men skall fylla på med några till här:

Min mans föräldrar
Har än så länge inte ställt en enda fråga till mig.

Min bror och hans tjej
Har än så länge inte ställt en enda fråga till mig.

Det som skall kompletteras är att min kompis, bloggläsaren L, är också en person som frågar och empatiskt undrar hur det är med mig (och min man). Jag har skrivet det förut, men skriver det igen, hon har en unik känsla att hantera detta, tar upp det när det är läge, men också är duktig på att inte ta upp det när det inte behövs. L är den enda som känner mig privat som också läser min blogg, det ger henne fördelen att läsa det jag tänker och det jag innerst inne vill säga, dvs. det jag skriver här på bloggen. Det jag har varit/är orolig för är att jag tynger henne med min sorg. Det har bara varit L som frågat och stöttat mig. Inlägget från i onsdags är alltså en lättnad från min sida eftersom ytterligare en till person av de drygt 15 som känner till vår ofrivilliga barnlöshet nu ÄNTLIGEN också ärligt och empatiskt undrar och frågar hur det är. Visserligen har vi ju bara pratat en gång, men jag hoppas att det skall ge ringar på vattnet så att hon frågar fler gånger. Min förhoppning är att fler och fler av dessa drygt 15 personer öppnar sig och faktiskt visar att de bryr sig genom att fråga och visa empati, det skulle kanske göra att trycket på L inte blir så belastat. Min tyngd fördelas då förhoppningsvis.

Oops.. tänkte inte att detta skulle ta så mycket utrymme av mitt inlägg, så nu måste jag spara resterande till någon annan bloggdag, annars blir det så långt att läsa.

Kix