Jag hatar mina inlägg, de blir alltid så himla deppiga och ledsna. Men vad f-n jag känner mig så himla deppig och ledsen... å så himla slätstruken, tråkig, värdelös. Jag inser att jag tappar nog läsare nu, men ni som fortfarande läser..... daaaaa.... fler tråkigheter....  pestdagar..... motgångar...

Motgång nummer 1:

Mens idag. F-n. Jag som verkligen försökte tänka positivit och att Tant L minsann har satt sitt trollspö över oss. Tänkte att det skall nog fungera om vi gör som hon säger, lyder hennes råd. Så när mensen börjar bli lite sen, är det då så jävla konstigt att man börjar hoppas??!!! Men det skulle man ju inte ha gjort, för nu har ju ett berg landat på mig. Det är sån skör lina att balansera på; våga hoppas för att lyckas, inte hoppas för mycket för det gör sååå ont när det inte lyckas.

Motgång nummer 2:

Räknar dagar... 1, 2, 3, 4, 5...... jo, men visst, när ägglossning sker denna månad - ja då bor vi i en stuga i Roslagen med våra kompisar. VARFÖR????? Skall man behöva räkna ut ägglossning först och därefter planera om man skall göra något?

Motgång nummer 3:

Räknar igen.... jodå, om det blir FET i augusti precis efter att kliniken har öppnat hänger på när min mens kan tänkas komma. Och den kommer att dyka upp 2 dagar för tidigt enligt mina beräkningar. Så vad händer då... JO, det blir inte FET förrän i september. Vår vanliga tur.

Motgång nummer 4:

FET i september... räknar åter igen... JAMENVISST, det kommer att ske samma vecka, vars veckoslut som jag tänkt åka med hela företaget på konferens/aktivitet på annan ort. Kan ge mig f-n på att det blir FET just precis på slutet av den veckan. För det är ju så det fungerar i mitt liv. Jag kallar det timing.

Varför känns dessa motgångar som stora berg som trycker på själen? Ingen skulle någonsin kunna tro att sådana här "små" saker skulle kunna kännas som om hela världen rasar.... Jag verkligen önskade att jag nån gång kunde skriva en massa positivt på bloggen. Kanske skulle ni tycka att det var trevligare att läsa. Men tyvärr dyker inte det där positiva upp, bara små händelser som gör att jag åtminstonde hänger kvar på en tråd.

Kix

 

Tea

9 juli 2010 06:49

Ge inte upp!

http://langrean9manader.blogspot.com

 

MDB

9 juli 2010 10:20

Bloggen ska ju vara en ventilation, både i uppgång och nedgång, så funkar det i alla fall för mig. Klart att du ska skriva av dig! Förstår att det känns jobbigt när allt är koncentrerat till vissa datum och det inte går ihop. Jag hoppas att det löser sig! Stor kram.

http://minadrommarsbarn.blogspot.com

 

EllVe

10 juli 2010 18:03

Hälsar att motgång nummer 2 kan strykas. Ni bor ensamma i en stuga i Roslagen. Låt inte oss störa!! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag är ganska säker på att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den skapar sådan ångest och jag orkar inte veta av den. Mitt sista inlägg blir således bara att uppdatera om det sista.   Han var otrogen. Jag kom på honom förra sön...

  Pratat med vår adoptionsutredare för att avsluta/dra tillbaka det medgivande vi har som par. Nämnde för henne att jag har tankar på ensamståendeadoption, men fick ett kallt svar om att det kan ta tid, och att det här måste läka först och det stäl...

  Jag skall försöka uppbåda lite energi och skriva även till er som inte har fått något lösen.   Det är över nu. Han vill skiljas. Efter 14 års förhållande har den 6 åriga ofrivilliga barnlösheten satt sina spår. Vi säljer huset. Flyttar till v...

  Det här med lösenordsskyddade inlägg var väl inte fullt så genomtänkt... ni dränker mig med mail. :)   Jag besvarar dem eftersom! Gulliga ni! Ni skriver så fint!   Kix     ...

  Det är avgjort. Det blir delvis lösenordsskyddade inlägg på den här bloggen. Jag känner ju två privat som läser, dessutom har jag ju varit på flera bloggträffar. Så jag är ju inte anonym längre...   Vill ni läsa de lösenordsskyddade inlägge...