Måste bara få spy ut lite irritation om en pytteliten händelse som nyss utspelade sig, men bara för att den är pytteliten så betyder det inte att händelsen är betydelselös.

Vi har ett nära kompispar som känner till att vi är ofrivilligt barnlös, detta efter att kvinnan i ett samtal med mig gråter och är ledsen över att hon är graviddeprimerad. I detta samtal brister jag helt och min fasad spricker då jag berättar för henne om att vi har längtat efter ett barn i 4 år och att jag tycker att hon skall vara glad för att hon är gravid. Vill ni läsa mer om denna händelse läs här.

I alla fall - lade precis på ett telefonsamtal med henne:

- Hej, hur är läget? frågar hon.

o Det är väl som vanligt, säger jag.

- Jaja... ja, vad bra att det är bra, säger hon.

VADDÅ???!!!! Jag sa väl för f-n inte att det är bra. Det har inte varit bra på 4 år!!!! Om hon bara kunde lyssna på det man sa så skulle det inte behöva bli ett ruttet samtal. Åkej, åkej. Ni kanske tycker att det var väl inte så farligt. Men just nu rinner bägren över då detta är bara ett av flera unkna samtal mellan oss.

Något annat typiskt är att när man frågar henne om hur läget är så svarar hon överdrivet klingande/sjungande:

- Ja, det är JÄTTEBRA!!!

Tro f-n det, hon är ju gravid. Men måste hon vara så självisk och inte ens försöker förstå att allt detta gör mig bara mer ledsen och mer deprimerad.  Hon har frågat mig om hon kan fråga vad som helst när det gäller vår ofrivilliga barnlöshet, och jag har öppet sagt att hon får gärna fråga om vad som helst och jag skall besvara så gott jag kan. Men hon har inte ställt EN-ENDA-FRÅGA. Är man verkligen intresserad då, eller lät det bra till en början men något som sedan rann ut i ointresse?   :(

Kix

 

ettvanligtliv

24 juni 2010 08:31

Tror att det beror på att det är så svårt att sätta sig in i din situation. Jag har en vän som försökt i många år utan att lyckas. Visst frågade jag då och då hur hon mådde, men jag förstod alldrig riktigt. Inte som nu! Sen är det ju ett sånt otroligt känsligt ämne. Man vet inte vad man ska säga, vad man kan fråga och vad personen som har det jobbigt vill höra. Du och din vän är nog bara så långt ifrån varandra just nu.

Tycker du ska sätta dig ner och förklara lite mer om er situation för henne, om du känner att det är en person som du vill prata med detta om i framtiden. Vissa vänner behöver man inte ha en djupare relation med om man inte är på samma nivå.

1000 Styrkekramar från oss!!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

 

avlängtantilldig

28 juni 2010 23:10

Svårt att sätta sig in i vår situation? Ja det är det. Men därifrån till att hålla den här typen av okänslighet och ointresse - jag förstår att du är irriterad!

http://enmammautanbarn.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag är ganska säker på att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den skapar sådan ångest och jag orkar inte veta av den. Mitt sista inlägg blir således bara att uppdatera om det sista.   Han var otrogen. Jag kom på honom förra sön...

  Pratat med vår adoptionsutredare för att avsluta/dra tillbaka det medgivande vi har som par. Nämnde för henne att jag har tankar på ensamståendeadoption, men fick ett kallt svar om att det kan ta tid, och att det här måste läka först och det stäl...

  Jag skall försöka uppbåda lite energi och skriva även till er som inte har fått något lösen.   Det är över nu. Han vill skiljas. Efter 14 års förhållande har den 6 åriga ofrivilliga barnlösheten satt sina spår. Vi säljer huset. Flyttar till v...

  Det här med lösenordsskyddade inlägg var väl inte fullt så genomtänkt... ni dränker mig med mail. :)   Jag besvarar dem eftersom! Gulliga ni! Ni skriver så fint!   Kix     ...

  Det är avgjort. Det blir delvis lösenordsskyddade inlägg på den här bloggen. Jag känner ju två privat som läser, dessutom har jag ju varit på flera bloggträffar. Så jag är ju inte anonym längre...   Vill ni läsa de lösenordsskyddade inlägge...