Frågeställningar som jag inte vet om jag någonsin får något svar på:

1) Om vi kan bromsa HIV, bromsa/bota Cancer och klona djur, varför kan vi då inte hitta anledningar till att ett embryo inte fastnar i livmodern?

2) Om man bor i Sverige som har lika sjukvård för alla, varför är det då olika regler när det gäller antalet landstingsbekostade IVF-försök?

3) Hur länge är man ofrivilligt barnlös? Tills man har fått sitt första barn, eller tills man har fått det antal barn man önskar?

4) Vår fd stadsminister uppmanade Sverige i en intervju att "skaffa" fler barn då antalet födslar gick ned. Mina tankar så här många år efteråt är att då lät det som helt naturligt, nu låter det otroligt illa uttryckt, för vad gjorde han för att underlätta detta "skaffande" av barn?

5) Kan det verkligen vara så att om kroppen lyckats bli gravid en gång så har den "fattat" och kan lättare bli gravid en gång till (trots missfall emellan)?

6) Kan man mäta sorg och lidande?

7) Är det lättare att vara ofrivilligt barnlös om man vet anledningen till det?

Har ni något svar på ovan så får ni gärna delge mig det. Har ni inte en susning om svaren så får ni gärna gissa också....

Kix

(Maria - självklart är jag intresserad av att läsa, jag bara önskar och hoppas innerligt att jag får uppleva det du beskriver. Tack!)