Alla inlägg den 1 juni 2010

Av Kix - 1 juni 2010 23:15


Nu kommer ett tråkigt inlägg för er läsare, detta inlägg vill jag skriva till mig själv så att jag håller koll på vilka personer som känner till vår situation. Ofta är jag tyvärr frustrerad över att ingen verkar bry sig om oss/mig än fast de känner till problemet. Nedan är personer som känner till vår situation, samt hur dessa personer bemöter informationen:


Min mans syster som var referent till adoptionen

Har ALDRIG ställt en enda fråga till mig.


En arbetskompis/gammal fotbollskamrat

Ställer ytliga frågor som hon sedan ändå glömmer svaren på. Har varit tydlig med henne att jag inte vill prata om situationen på jobbet.


En kompis som flyttat från staden

Frågade tidigt om jag ville prata om det, men jag var så sårbar då och grinade mycket. Jag sa att jag inte ville prata om det. Hon har inte sedan dess ställt en enda fråga. Önskade faktiskt att hon skulle ompröva den frågan så att jag får chansen att ändra mig.


Ett kompispar vars fru var referent till adoptionen

Har ALDRIG ställt en enda fråga till mig.


Ett kompispar

Detta är det kompispar vars tjej ringer mig och grinar för att hon är graviddeprimerad. Se detta inlägg här. Hon har två gånger frågat om jag vill prata om vår barnlöshet och hon har frågat om jag vill prata om allt eller om det finns saker jag inte vill prata om. Jag har varit tydlig och sagt att jag pratar gärna om det om hon är instresserad och att jag skall svara på allt som jag har svar på. Hon har inte ställt en enda fråga. Sist vi träffades frågade hon "Hur är det annars dååå....?". Svaret man får på en sådan fråga av mig är: "Jo, det är väl bra. Som vanligt". Standardsvar. Därefter säger hon inget mer om det.


Min mamma

Ställer frågor några veckor efter att hon vet att jag varit på IVF. Men det enda jag hör är bara "Ja, men ni har ju himla otur också...". Hon har ingen koll på vad det innebär med att göra IVF eller att bli utredd för att adoptera. Det känns som att hon inte är intresserad, fast jag intalar mig att hon inte vet hur hon skall fråga.


Min chef

Ställer några frågor på våra årliga utvecklingssamtal, sedan jag berättade om situationen. Verkar ärligt intresserad. Men ställer aldrig annars frågor. Har varit tydlig med honom om att jobbet är en fristad för mig.


Ett ex. kompispar i annan stad

Finns på facebook och MSN, men de har inte ställt en enda fråga sedan 3 år tillbaka. De var också länge ofrivilligt barnlösa och vi frågade lite i början om det.


Ett kompispar vars sambo var referent till adoptionen, kallad L i mina inlägg

L är den enda som ärligt och empatiskt frågar hur läget är. Hon är intresserad och har den där unika känslan för vad som bör sägas för att stötta. Nu läser hon ju min blogg också som visserligen ger henne lite mer "inside information" som gör att det blir lite enklare att prata.Tur att jag har henne, annars hade jag nog brustit ut i ett sjuhelvetes vredesvrål.


Kan inte annat säga än att få prata ut här på bloggen också hjälper en hel del. Men jag saknar faktiskt att fler är personliga, bryr sig och frågar.


Har fått reda på av min chef att flera av mina arbetskamrater pratar om det bakom min rygg. Ingen har ställt någon fråga till mig.


Jag skall försöka få till lite positivare inlägg framöver. Det har varit lite deppigt ett tag nu. Lockar trädgård någon läsare?


Kix

Presentation

Fråga mig

31 besvarade frågor

Mail

kix_barnlos[snabel-a]hotmail[punkt]com

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2010 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Länkar

Gästbok

Sök i bloggen

Arkiv

RSS

Gillar

  

                

Besöksstatistik


Skapa flashcards