Idag kom motsatsen - rött i trosorna idag. Misslyckat IVF-försök nr 4. Det som kändes så perfekt från början tills i morse: en öppen kanal till livmodern, förbehandling för att ta bort inflammation, instruktioner för att bygga upp slidväggen, en massa positivism från den privata gynekologen, två embryos inplanterat, "lim" som skall hjälpa, efterbehandling med tabletter och sprutor som gynnar blodomloppet.... men inget hjälpte....

Och jag som alltid tänkt att hoppet är ju det sista som lämnar mig. Men idag tror jag att hoppet också lämnade mig. Och min man.

Både jag och min man har ju varit såååå positiv hela veckan och idag kom ett sådant bakslag att det gör ont i varenda kroppsdel och hela själen. Idag ser jag ingen skillnad som gör någon skillnad. Hur skall jag orka ta tag i vardagen igen?

Kix