Hej kära läsare (om jag har några kvar). Tyvärr har jag inte prioriterat bloggandet de senaste två veckorna och konstigt nog känner jag att jag inte fullföljt mina plikter då jag inte bloggat. Jobbet har tagit mycket tid och vi har varit på fjällsemester, och mellan varven har jag byggt på mig så mycket tankar och funderingar som jag egentligen vill skriva av mig om, men tiden rinner och ju mer jag bygger på mig tankar och funderingar desto svårare har tröskeln blivit att helt enkelt skriva ner allt. Men nu känner jag att jag måste släppa den prestigen och helt enkelt bara skriva det som faller mig in. Jag skall ändå sammanfatta de senaste veckorna.

Jag opererades i mitten av mars (de skar upp en öppning till livmodern eftersom den var igentäppt), jag hade blödning av detta i 5 dagar. Trodde jag! Det har nu visat sig att jag också hade mens under dessa dagar vilket för mig vore näst intill omöjligt eftersom det skulle innebära att jag hade mens under någon/några av dagarna 22-26. Och hur har jag nu kunnat lista ut att jag borde ha haft mens under dessa dagar? Jo, min mens kom inte dag 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35 eller dag 36.

Vi det här lagat har jag blivit ganska frustrerad eftersom jag skulle börja på IVF-försök nr 4 när mensen skulle behaga dyka upp. Men jag börjar också känna missmod eftersom jag också härmed började förstå att jag redan hade haft min mens, och därmed också missat min sprutstart. För att kunna planera in IVF-försök nr 4 förstod jag att ett graviditetstest var nödvändigt, så jag köpte mig ett vilket visade tydligt att min mens hade varit besök. IVF-försök nr 4 är bara nu bara uppskjuten 2 gånger, så jag känner mig förberedd att vi åtminstone måste skjuta upp den ett par gånger till. Vi är van. Skulle vara skönt dock om Gud kunde ge oss medgång snart.

Så vad händer på adoptionsfronten då? Jo vi har haft vår tredje träff med utredarna. Till den träffen skulle vi skiva ett fiktivt brev till barnets biologiska mor resp. far. Jag skulle skriva till modern, och min man till fadern. Det var jättesvårt. Vad tar man med, vad utelämnas? Sedan känns det ju så fiktivt som det låter vilket försvårar skrivandet. På träffen hade vi varsin djupintervju där vi fick frågor som ”Hur träffades ni?”, ”Vad egenskaper tycker du om hos honom, tycker inte om hos honom?”, ”Har ni haft någon kris i ert förhållande?”, ”Har ni haft något gräl?”, ”Vad rörde det grälet om?”, ”Hur många IVF-försök har ni gjort?” samt frågan jag bävade för ”Är ni klar med hormonbehandlingar och IVF?”. Har ju läst en hel del och förstår ju att adoptionsutredning/adoptionsprocessen inte är förenligt med IVF-behandlingar, så mitt svar fick lov att bli ”Ja, vi är klar med det.”  En jobbig men fullständigt nödvändig lögn.  Det var dock intressant att efteråt kontrollera med mannen om han hade svarat likadant…

Så vad händer nu? Nu ser jag verkligen fram emot IVF-försök nr 4. Nu hoppas jag att det blir av. Jag oroas dock av att det blir något problem med min livmoderhals igen, säkerligen så växer den igen eller något. Så jag ser fram emot det med tillförsikt.

Min man skall ringa en privat gynekolog som vi inte tidigare har besökt. Vi tänkte att vi kanske skulle försöka påverka något själva, en ny spolning av äggledarna kan väl vara ett sätt att försöka påverka själva.

Vi har inplanerad träff med adoptionsutredarna om 2 veckor, då fortsätter det med ytterligare djupintervjuer en och en.

Kix