Denna helg blev inte som jag hade tänkt, jag har fått information som är svår att hantera. Min mans och mina känslor går en svängom i boxningsringen, våra hjärnhalvor sjunger på en sista vers och våra hjärtan slår kullerbytta tillsammans med djävulen.

Vi har ett nära kompispar som också är barnlösa, vi har förstått att de inte kommer vänta länge med att försöka få barn och vi har ställt in oss mentalt på att detta snart sker. Trots det så är vi ändå tagen på bar järning. På lördagmorgon pratade jag med tjejjen i telefonen och jag hörde tydligt att hon var ledsen (det är hon ALDRIG annars). Jag fiskar lite men försökte inte vara för påträngande, varpå jag får till svar att hon är så ledsen för hon är graviddeprimerad. Och där slog Niedermann in magen på mig, jag tror han fick med sig en bit av hjärtat. Jag hade precis innan telefonsamtalet med henne döljt mina hulkande gråtattacker med dammsugning så jag var fortfarande i ett extremt känslomässigt tillstånd. Detta fick en effekt att jag gråtandes i takt med hjärtats okontrollerbara slag säger: "- Men x, var bara så jävla glad över att du är gravid!". Denna mening återupprepas säkerligen 15 gånger under detta samtal. Hon påtalar att de fick missfall för 3 månader sedan och det är därför som hon är så deprimerad för hon är så orolig att det skall hända igen. Det kan hända att min vän inte riktigt tyckte att jag förstod eller ville förstå hennes vånda, men eftersom jag aldrig har varit hennes situation så är det fullständigt omöjligt för mig att förstå att hon inte skulle vara glad över sin graviditet. Jag kan bara utgå ifrån mig själv.

Det samtal som följer är att hon berättar mer om hennes bekymmer om graviditeten och om rädslan att få missfall men jag berättar också om vår situation, inte särskillt ingående dock. Jag vill inte forcera HELA vår process i ett samtal där hon vill berätta om sitt bekymmer, dessutom verkade hon inte så intresserad (eller helt enkelt inte mottaglig). Jag beskrev för henne om att jag inte kan finnas till stöd för henne, att min energi inte räcker till annat än att försöka kämpa internt och att bearbeta min egen sorg i paradoxalt samspel.

Jag är så klart glad för deras skull att de är gravida, men det gör såååååå ont i mig. Det gör så ont att vi blir de enda kvar. Det gör så ont att andra lyckas bli gravida och inte vi. Det gör så ont att hon inte ser det goda i att de är gravid. Livet är så orättvist, men jag vill för den skull aldrig att någon annan skall behöva uppleva det vi går igenom. 

Det här betyder nu att ytterligare två personer känner till vår barnlöshetssituation. Stenen har lättat lite till. Men det betyder också att ytterligare två personer i vår närhet väntar barn.

Tuff helg, men jag överlever. Det måste jag. Det måste vi.

Kix