Direktlänk till inlägg 14 mars 2010
Imorgon är det operationsdag. Det har gått precis 7 veckor sedan den senaste misslyckade operationen, och läkningen skulle vara i 7 veckor, och det är det prick imorgon. Så nu måste väl förutsättningarna vara på topp eller….
Det hindrar mig ändå inte från att oroa mig för att även denna operation skall misslyckas. Det är ju så typiskt att man aldrig någon gång skulle kunna få känna att något går bra, men nu skall jag även känna oro för att det går dåligt för något som inte ännu har skett. Jag är pessimistisk. Jag har blivit det efter alla dessa år och turer. Det som skulle kunna hända är alltså att de ÄN EN GÅNG inte hittar rätt kanal in till livmodern. Vad gör jag då? Då står jag där med tre misslyckade operationer, IVF-försök som än en gång skjuts upp och kvarvarande trång passage till livmodern.
Jag har fått två insikter idag:
För att tala i klarspråk… NÄR I HELVETE ÄR DET VÅR TUR ATT LYCKAS? Skall det fortsätta jävlas så orkar jag det inte…
Vi får verkligen se adoptionstankarna som mer och mer realistisk, fastän det har vi väl gjort tidigare också, men nu får det bli mer intensivt. Det är bara så tokigt att ha IVF-försöken på sidan om vår adoptionsutredning då vi helt enkelt måste mörka den sanningen för våra utredare. Det är också jobbigt mentalt.
Fast nu måste jag förska inte tänka i negativa banor, det är väl det som livscoacher skulle poängtera att man inte skall göra för då blir det väl så. Så nu vänder det för oss… *hoppas, hoppas, hoppas*.
Kix
- förlåt om jag stötte någon med mina svordomar...
Jag är ganska säker på att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den skapar sådan ångest och jag orkar inte veta av den. Mitt sista inlägg blir således bara att uppdatera om det sista. Han var otrogen. Jag kom på honom förra sön...
Pratat med vår adoptionsutredare för att avsluta/dra tillbaka det medgivande vi har som par. Nämnde för henne att jag har tankar på ensamståendeadoption, men fick ett kallt svar om att det kan ta tid, och att det här måste läka först och det stäl...
Jag skall försöka uppbåda lite energi och skriva även till er som inte har fått något lösen. Det är över nu. Han vill skiljas. Efter 14 års förhållande har den 6 åriga ofrivilliga barnlösheten satt sina spår. Vi säljer huset. Flyttar till v...
Det här med lösenordsskyddade inlägg var väl inte fullt så genomtänkt... ni dränker mig med mail. :) Jag besvarar dem eftersom! Gulliga ni! Ni skriver så fint! Kix ...
Det är avgjort. Det blir delvis lösenordsskyddade inlägg på den här bloggen. Jag känner ju två privat som läser, dessutom har jag ju varit på flera bloggträffar. Så jag är ju inte anonym längre... Vill ni läsa de lösenordsskyddade inlägge...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
14 | |||
15 |
16 |
17 |
18 | 19 |
20 |
21 | |||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|