Oj, vad tiden går. Mycket händer i mitt liv just nu. Som ni redan vet har jag fått en operationstid, den är redan på måndag. Jag fick kallelsen utan några som helst samtal eller påminnelser. Jag har däremot måsta ringa och kontrollera om jag inte skall ha de där tabletterna för att underlätta operation genom att livmoderhalsen blir mjukare. Dessa skall jag hämta på sjukhuset imorgon. Nästan trisslott-läge....

Något annat som händer i våra liv just nu är att vår adoptionsutredning har kommit igång. Vi har redan träffat våra utredare två gånger, en förra veckan. Då pratade de om upplägget, en översiktlig plan, vi har fått våra hemuppgifter som skall lösas från tillfälle till tillfälle. Vi fick också reda på att vi behöver tre referenser. Till träff nummer två skulle vi har gjort varsitt genogram, det är ett sorts släktträd. Träff nummer två skedde på hemmaplan, dvs hemma hos oss. Denna träff var igår, och mötet tog 3,5 timmar. Vi gick igenom varsitt genogram och pratade om släkt, förhållanden, uppväxt, miljö, arv genom allt från barndom, tonår och till vuxenliv. Jag har lite tråkiga och svåra minnen från min uppväxt som jag har jättesvårt att prata om så jag var väldigt nervös innan. Men det gick faktiskt över förväntan bra. Nu är det några veckor innan vi träffar dem igen, men tills dessa skall vi ha svarat på ytterligare frågefomulär samt skrivit ett brev till adoptivbarnets biologiska föräldrar, min man skall skriva till pappan och jag skall skriva till mamman. Det känns svårt. Vi har också gjort klart med tre referenser. Den ena är min bloggläsare L, numer också väldigt trogen, nära vän. Den andra är en annan nära vän, och den tredje är min mans syster. För de två sistnämnda är vår barnlängtan ny information (kan väl visserligen tro att de har förstått). Och det känns väldigt skönt att släppa på den stenen lite.

Idag har jag också haft min sista träff med kuratorn. Det är faktiskt skönt att göra ett avslut med det. Kuratorssamtalen har nu spelat ut sin roll, jag känner att jag blivit starkare, jag känner att vi är på väg någonstans, och jag känner att min bloggläsare L ger mig så mycket stöd att jag klarar mig.

Nu ser jag fram emot: operationen på måndag, vår fjällsemester, träff nummer tre med våra adoptionsutredare, IVF-försök nummer fyra. Det är ungefär så långt som jag orkar längta till i mina tankar. En trisslott till sommaren skulle sitta bra!

Kix