Jag ringde Kvinnokliniken på vårt sjukhus idag, bad om att få tala med läkaren som opererade mig. Hon som jag talade med skulle be läkaren ringa under dagen eftersom hon inte hade hört av sig igår som hon hade lovat.

Jag garderade mig och ringde IVF-kliniken också, eftersom läkaren som utförde operationen skulle ringa IVF-kliniken för att diskutera läget. Enligt sköterskan jag pratade med så stod det inget i journalerna om att läkaren från Kvinnokliniken hade ringt. Hon lovade att be IVF-doktorn ringa mig.

Ingen av dem har ringt åter.

Kix

2010 har ju precis startat och jag hade verkligen hopp på det nya året, men det har ju startat precis tvärtom.

Jag opererades igår. De skulle öppna upp livmoderhalsen så att blev en passage till livmodern inför vårt nästa IVF-försök, för att få bättre förutsättningar för ET.  Men det blev inte så.

Det började med att de hade missat ge mig recept på tabletter som jag skulle ta inför operationen så att livmodertappen/halsen skulle bli mjukare så att operationen skulle bli enklare. Så jag fick inga tabletter. När jag vaknade upp efter operationen berättade läkaren att hon hade såklart inte kunde öppna livmoderhalsen hela vägen (helvetes jävla icke existerande tabletter). Hon hade kommit åt livmodern via en falsk öppning, men alltså inte den riktigta. Hon hade försökt få tag i IVF-kliniken men inte lyckats. Men hon lovade att återkomma under morgondagen (dvs idag) när hon pratat med IVF-kliniken om hur de skall gå vidare. Men hon har inte återkommit. Så klart...

Nu väntar jag bara på att höra att IVF-försök nr 4 skjuts upp. Och det känns som om det blir en deja vy, jag har varit där förrut.  Det bästa som kan hända är att jag får en ny operationstid nästa vecka så att IVF-försök nr 4 kan sättas igång om 2 veckor och att vi kan göra ET om 4 veckor. Men hur troligt är detta scenario???

Obs - jag har fått mitt specialistläkarintyg... en tröst i mörkret!

Kix

Jag skall ju opereras imorgon (öppna upp livmodertapp/hals) så jag får inte äta efter kl 24 ikväll och därefter får jag bara dricka klar, flytande vätska (vatten, the, buljong). Jag kommer vara jättehungrig imorgon fm på jobbet, operationen är efter lunch. Men det går säkert fort så jag får äta något jättegott på kvällen istället. När jag opererades förra gången så var jag nog bara vaken 15 minuter totalt efter operationen, så jag misstänker att jag kommer att vara jättetrött även efter operationen denna gång. Så jag tror inte jag orkar skriva något inlägg imorgon.

Och vill ni höra något nytt från mig idag - INGET SPECIALISTLÄKARINTYG IDAG HELLER!!! Imorgon skall jag ju som sagt till sjukhuset så jag försöker nog söka upp människan. Hon skall få höra... (ehhh... )

Kix

Pi - jag har hittat hur du ändrar inställningarna för att fler skall kunna lämna kommenterer på dina inlägg. Gå till fliken Inställningar. DVälj därefter Kommentarer, klicka därefter i valet Samtliga i Vem kan kommentera?

Jag börjar med att göra en liten korrigering och komplettering på gårdagens inlägg. Den adopterade pojken kommer från Ukraina. Detta par stod på kö för Ungern till en början men mitt under processen stoppas all adoption från Ungern och de fick byta land.

Hallå - jag har tagit en springrunda idag, 3,2 km. Det kändes som 32 km... All energi som jag tydligen har förvärvat inför springrundan är nu borta, så jag skall försöka samla ihop lite så kanske det blir en springrunda imorgon också. Kanske. En springrunda skall ju ge energi, men inte ännu i alla fall. Skönt att bara sätta sig i soffan med ett glas mjölk och en pepparkaka nu.

Å så det som inte förvånar mig det minsta - JAG HAR FORTFARANDE INTE FÅTT MITT SPECIALISTLÄKARINGTYG!!! Så jag får helt enkelt ringa dit imorgon.

Kix

Det är ju bara såååå skönt att prata av sig med personer som har gått igenom samma sak. IRL!

Min man har en arbetskamrat som har adopterat. För ett tag sedan sa denna arbetskamrat till min man, spontant "-Ni är väl inte i samma situation som vi var" (ang. barn)...  Hans ödmjukhet och min mans förtroende till honom har gjort att vi har träffat detta par (med deras adopterade son) två gånger nu. Första gången för att höra oss för om adoption. Idag träffades vi andra gången (ja, förrutom att min man träffar honom på jobbet varje dag...)

De har gått igenom en jättelång och tuff process;, insemination, IVF och adoption. De har stött på många hinder i vägen och stått pall, de har varit i berg-och dalbanan och stått pall, de har upplevt håglöshet och hjälplöshet men stått pall. De har nu en pojke från Ungern som berikar deras liv.

Det är bara sååå otroligt skönt att bara så säga som det är, att för höra deras upplevelser och dessutom veta att de förstår. De lyssnar, de ställer frågor, de ger oss mod, de ger oss styrka, de är öppen med allt. Det är till och med så öppet i denna pratstund att ord som livmoder, livmodertapp, livmoderhals, mens, spermier, ägglossning, embryo och sex är ingenting pinsamt eller konstigt.

SÅÅÅÅÅÅ SKÖNT!!!

Kix

Pi och Fru H - hoppas ni läser det här - jag kan inte skriva kommentarer på er blogg. Jag måste ha ett typ av konto som jag inte har, vill antingen kunna välja Webadress eller Anonymt... går det kanske att lägga till?

Min IVF-cykel ser ut så här:

IVF-försök planeras - hoppfull, glad igen

Medicinering påbörjas - hoppfull, huvudvärk, tidsanpassat

VUL - hoppfull, fundersam, förväntansfull

Ägglossningsspruta - WOW, äntligen nära

Äggplock - hoppfull, förväntansfull, AJ, "oj är vi klar redan", hungrig

ET - vanligtvis "så vad det gjort", men sist "AJJJJJJJ, AJJJJJJJJJJJJJJJJ"

>3 veckor - väntar, hoppfull men realist

Mens - Ledsen * 1000

Graviditestest - För att man måste. Eller tänds ett litet, litet hopp att den kan visa plus?

X antal veckor - håglös, bitter, ledsen, kan inte längre vara hoppfull, gråter i duschen, gråter när ingen ser, tycker synd om mig själv, gräver ner mig, energilös

X antal veckor - försöker att vända trenden och hitta andra saker att vara positiv över, bygger sakta men säkert upp lite energi

X antal veckor - försöker få till ett nytt IVF-försök utan strul

IVF-försök planeras - hoppfull (dock naggad), glad igen, men insiktsfull

...

Ja, å så rullar det på.

Kix

Idag har jag pratat med läkaren på Kvinnokliniken som skulle skriva mitt specialistläkarintyg, och så klart var mitt intyg inte högst på prioriteringslistan. Det erkände hon själv. Men hon sa i telefonen att hon skulle skriva det nu och skicka det. Jag får väl lita på det då. Annars ringer jag om max 5 dagar igen, det är den tid hon får på sig. 

Jag passade på att fråga lite om min livmodertapp/hals som är ärrad efter förra årets operation. Men jag glömde så klart en del frågor så jag måste komma ihåg dem nästa vecka när jag skall opereras igen.

Kix

Har fått en inbjudan till klassåterträff från 9:an. På baksidan presenteras alla som gick i min klass, vilken ort de bor samt telefonnummer. Men två av namnen är helt obekant för mig. Visserligen kan dessa ha bytt efternamn, men förnamnen gav mig heller ingen ledtråd. För de kan väl inte ha bytt förnamn också? Någon som heter Anna idag kanske hette Anders då...

Jag funderar på om jag skall gå på den där klassåterträffen. Det skulle vara kul att träffa flera av mina fd klasskamrater, det ororar mig dock att säkerligen har alla sin lilla familj med barn och det är ju absolut inget konstigt med det. MEN det som som bekymrar mig är andras eventuella frågor kring om vi har barn. Jag har ingen aning om vad jag skall svara. Alla i vår närhet har ju helt slutat fråga, så det är ju ganska lungt på den fronten numer. Jag har funderat på om man helt enkelt skall säga som det är, alltså "Vi är ofrivilligt barnlös". Det skulle i så fall vara helt nytt för mig och det skulle vara kul att få känna på hur människor faktiskt reagerar på den informationen. Den är ju verkligen personlig och med tanke på att jag inte varit särskillt personlig men mina gamla klasskamrater på 20 år så kanske det är lite väl informativt. Eller?

Går jag på klassåterträffen tror jag nog att jag "safe:ar" och kör med det gamla vanliga "Vi får se...".

Kix