Vi har varit i fjällen i helgen. Oj så skönt. Oj så härligt. Oj vilken snö. Jag mådde verkligen jättebra hela helgen. Det tråkiga är bara att fallet tillbaka till vardagen blir så kraftig. Direkt när jag kom hem så fällde jag tårar, jag kan bara inte fatta det. Varför kommer tårarna så där bara... Allt det där härliga som har varit i helgen försvann i ett kick. Hela helgen har det varit snö, därefter åkte jag in i en tunnel, sedan var jag tillbaka i vardagen och ångesten, frusterationen och bitterheten slog emot mig. Jag blev också plödsligt såååå medveten om hur mycket jag tycker synd om mig själv... normalt?

Det har hänt lite annat på IVF-fronten också under dessa dagar. Jag fick en återbudstid per telefon med vår IVF-läkare, ett samtal som både jag och min man kunde ta på högtalartelefon. Det var bra att även han kunde vara med på det här som jag själv alltid tidigare ha måsta ta itu med, beslut och planering. Nu blev det beslutat att vi gör vårt fjärde IVF-försök med ägguttag och insättning, samma behandling och samma dos som förra gången. Jag hade dock hoppats på att vi kunde sätta igång redan vid nästa mens, men den kommer förmodligen mellan jul-nyår och IVF-kliniken har julstängt till den 11 Jan. Så nästa IVF-start beräknas till v.4 och  ägguttag beräknas v.6. Det blev också beslutat att IVF-läkaren skall ta kontakt med människan på Kvinnokliniken (jag menar egentligen klinikchefen) så att hon skall boka en operationstid för öppning av min livmoderhals. Hur kan jag rent kroppligt längta så enormt till allt detta att hjärtat drar ihop sig varje gång jag tänker på det. Nu går tiden jättesakta igen.

Köksrenoveringen står still... blir ledsen när jag frågar mig varför orken inte finns i min kropp.

Kix