Tonci

30 november 2009 22:45

Jag förstår dina funderingar runt din mammas beteende. Kanske vågar hon inte fråga. Hon vill inte komma fram med känsliga frågor, hon vet inte om du är redo i den ögonblicket att prata om svåra saker. Hur reagerar hon när du berättar saker spontant? Är hon inte stödjande då heller?

Jag tror man känner när man är redo för att berätta om sin barnlöshet till andra. Vissa är mer öppna, vissa är mindre. Vissa människor gör oss att vara öppnare, vissa gör det inte. Jag tror att du ska känna inuti när och till vem du vill berätta om er situation. Den känslan kommer när det är dags.

Kram!

Miss S

1 december 2009 21:05

Tack vännen!
Har du pratat med din mamma om detta? Hon tror kanske att du inte vill att hon frågar, utan att du själv vill berätta när du känner för det. Vi har haft den diskussionen här hemma. En del av dem som vet om vår situation frågar själva, andra frågar inte alls. Jag vill att de frågar, för det visar att de bryr sig. Men R vill inte alls få frågor, utan vill själv berätta istället, när han känner för det. Säg till din mamma att hon gärna får fråga, och inte behöver vänta på dina initiativ. (Om du inte gjort det redan, vill säga...)
Kram

Lisa

1 december 2009 23:33

Hej,

Kanske din mamma inte vill ta upp det med dig för att hon är rädd att det blir fel? Att det är fel tillfälle? Just den dagen da du inte ville prata om det? Det är sa himla svart det här, även för dem som älskar oss har jag börjat första. Du kanske kan ta upp det med henne? Berätta att du skulle uppskatta det, det tror jag kan hjälpa er bada.

Jag har fran första början varit öppen om vara svarigheter att fa barn med mina vänner och min familj. För mannen tog det längre tid. Nu döljer vi det inte alls. Att vara öppen har hjälpt mig otroligt mycket. Hade aldrig klarat av att sitta "ensam" med oron och sorgen. Och jag tycker att vi har besparat oss korkade kommentarer.
Men bara du kan ju känna när det känns bra för dig. Om du väljer att dela det med personer som bryr sig om dig sa tror jag inte att du behöver oroa dig.

Lycka till!

Plusresan

2 december 2009 10:18

Min mamma har också svårt att fråga hur vi har det. På ett ömt sätt i alla fall. Hon mest bara frågar rakt ut och det har jag oftast svårt att svara på. Jag tror det är jättesvårt för våra mammor att få till det på ett sätt som vi tycker är ok. Man är så himla känslig så det är nog inte så lätt för dem. Och man kan ju bara hoppas att de gör sitt bästa och bara vill väl. :)

Hon kanske behöver mer tid? Du har ju haft tid på dig att samla krafter och berätta för henne om er situation. För henne tar det kanske lite längre tid att känna sig redo?
Äsch, jag vet inte. Bara spekulerar fritt nu.

Hoppas att det kommer kännas bättre snart. Du kan ju alltid nämna det lite diskret för din mamma. Sånt är ju viktigt!

Många Kramar!!!