Ni har inte fått se något inlägg från mig på länge. Jag har blivit sviken och därför att jag inte haft ork att blogga. Mitt liv har rasat, jag har blivit sviken av min man och jag har svårt att förlåta honom för det. Än svårare blir det att förlåta honom då har inte kan ge mig någon förklaring eller ursäkt.

Min man har hittat min blogg och skickat länken vidare till en gemensam bekant, utan att berätta det för mig. Min blogg är min ventialtion att anonymt kunna beskriva mina känslor och mina upplevelser kring vår ofrivilliga barnlöshet. Jag har oerhörda behov att få beskriva hur jag känner det och min blogg har tagit emot det, inte visat förakt, inte visat motstånd till att lyssna och inte kommit med hånfulla kommentarer. Jag har valt att inte berätta för våra bekanta och vänner om vår ofrivilliga barnlöshet då jag inte tror att de någonsin skulle kunna förstå om hur det känns. Jag har varit rädd för att höra kommentarer som att "det ordnar sig nog skall du se", "slappna av", " se hur det gick till slut för x och y" eller "barn är bara till besvär" vilket bara gör mig svart i ögonen och arg. Jag har valt att hålla fasaden uppe i vår relation med andra. Men nu har den precis bivit blottad - genom ett svek.

Det som dessutom gör mig ännu mer olycklig är att min man fortsätter att låta jordklotet snurra med sin vardag, runt-runt-runt... medan jag sitter på jordens kant och dinglar med benen. Skall det vara så här? 

Jag fick reda på min mans svek när hon gav sig tillkänna genom ett mail. Hon hade tydligen följt min blogg i några veckor, och hon ville veta hur hon kunde vara till bästa möjliga stöd. Jag skickade henne denna länk: http://lillaunderbarn.blogg.se/2009/march/saker-man-vill-och-inte-vill-hora.html .

Kix

 

Miss S

14 november 2009 23:45

Jag känner verkligen din besvikelse, och är ledsen för din skull. Mycket taskigt av din man. (Fasiken vilken bra text du länkade till!) Kram

http://www.baby-langtan.bloggplatsen.se

 

Annsan

17 november 2009 00:50

Har aldrig läst din blogg förut,men kan inte låta bli att kommentera det svek du upplever... Man kan faktiskt se det från ett annat håll också. Kanske han har svårt att prata med vänner/bekanta om er sorg, och då tyckte att han genom att visa din känslomässigt öppna blogg, kunde förklara vad ni går igenom. Vi har gått genom många svåra saker i vårt äktenskap (gifta i 25 år med bl.a.ett barn som har medfött hjärtfel) och en sak har jag lärt mig: Män och kvinnor tänker/reagerar/handlar inte likadant i stressade situationer. Det behöver inte betyda att det ena är bättre/sämre än det andra... Sedan undrar jag; hade du klart uttryckt att din bloggsida var "hemlig"?
Hoppas ni kommer tillrätta med "sveket". Lycka till i livet /vänliga tankar från Annsan

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag är ganska säker på att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen. Den skapar sådan ångest och jag orkar inte veta av den. Mitt sista inlägg blir således bara att uppdatera om det sista.   Han var otrogen. Jag kom på honom förra sön...

  Pratat med vår adoptionsutredare för att avsluta/dra tillbaka det medgivande vi har som par. Nämnde för henne att jag har tankar på ensamståendeadoption, men fick ett kallt svar om att det kan ta tid, och att det här måste läka först och det stäl...

  Jag skall försöka uppbåda lite energi och skriva även till er som inte har fått något lösen.   Det är över nu. Han vill skiljas. Efter 14 års förhållande har den 6 åriga ofrivilliga barnlösheten satt sina spår. Vi säljer huset. Flyttar till v...

  Det här med lösenordsskyddade inlägg var väl inte fullt så genomtänkt... ni dränker mig med mail. :)   Jag besvarar dem eftersom! Gulliga ni! Ni skriver så fint!   Kix     ...

  Det är avgjort. Det blir delvis lösenordsskyddade inlägg på den här bloggen. Jag känner ju två privat som läser, dessutom har jag ju varit på flera bloggträffar. Så jag är ju inte anonym längre...   Vill ni läsa de lösenordsskyddade inlägge...