Tillbaka till vardagen. En lyckad helg i Stockholm har det varit, god mat, härliga promenader, bra boende och god shopping. Fast det är också så klart skönt att vara tillbaka till vardagen, trots att jag brukar säga att det är en tråkig vardag.

Idag har vi haft får sista kursträff för oss blivande adoptionsföräldrar. Vi blev alla godkända och fick alla ett diplom. Fantastisk va?? Diplom för att man är godkänd adoptionsförälder, det har inte föräldrar till biologiska barn. Gud vilket påhitt! Skulle vi vara annorlunda? Jaja. Det är ju bara att acceptera detta fenomen för oss drabbade, mindre prioriterade i samhället. Imorgon anmäler vi oss till familjerätten om att vilja starta utredning. Våra kursledare sa att en utredning tar ungefär 6 månader, så varför vänta ytterligare en dag! :) På kursen idag fick vi besök av en kvinna som precis har fått hem deras tredje barn. Detta tillfälle var det absolut bästa på hela kursen. Visserligen var hon ingen representativ adoptionsförälder. Deras första son fick de när han var var 8 veckor... deras andra son var 7 månader... deras tredje son fick de när han var 3,5 månad. Dessutom verkar deras väntetid på barnbesked inte heller vara represenativ.

Men det var oerhört rörande att lyssna på henne, det samlades lite tårar i ögonvrån. Och funderingar startade om det skulle kunna vara vi någon gång i framtiden. Men hur långt borta då?

Kix