Brr.... jag har duschat för att återfå värmen i kroppen efter promenaden med hunden. Nu ösregnar det så jag är dock glad att jag klarade mig från det iaf. Med datorn i mina knän så börjar jag snart bli överhettad, så vart är vågen mellan kyla och värme! Eviga problem.

Nu käkar jag även Trombyl, det innehåller acetylsalicylsyra och det skall man inte äta om man vill bli gravid/är gravid. Det står till och med i pappren från IVF-kliniken att man inte skall ta tabletter med acetylsalicylsyra, så hur kommer det sig då att IVF-kliniken har skrivit ut dessa till mig? Jag är less. Skall jag måste kontakta dem för att fråga om detta också. Trombyl är en tablett för att tunna ut blodet och förhindra blodproppar. Har jag sådan risk också?  Nu känner jag mig hypokondrisk...

Å så kom det en ilande känsla i mig, kall.

Kix

Krama mig. Kyss mig. Håll om mig. Tyck om mig. Värm mig. Sakna mig. Dröm om mig. Älska mig. Anförtro dig åt mig. Vaka med mig. Förstå mig. Förlåt mig. Mys med mig. Stå vid min sida. Tro på mig. Tänk på mig. Se mig. Vakna med mig. Sov vid min sida. Svara mig. Försvara mig. Finns där för mig!

OCH FASTNA I MIN LIVMODER!!!

Kix

Vi drog upp båten i stugan idag. Vilken syn!!! Tydligen har blåsvädret som var för en vecka sedan slängt upp båten en bit på land, det var fullt med vatten båten och vissa delar har gått sönder. Rampen som vi drar upp båten med hade åkt ut 5 meter i havet, och det blir ganska djupt fort. Det som också tidigare har varit en väldigt stenig strand har numer en jättefin strand. Hur kommer det sig? Det är ju inte direkt badväder nu så varför just nu? Tur nog kunde vi fiska upp rampen med rep. Båten verkar gå att fixa så det känns ju bra, men vi tar nog itu med det till våren. Båtmotorn har vi förflyttat till vårt garage så nu är det ÄNNU mer grejjer som tar plats där. Nu är ialla fall stugan invintrad. Ses till våren igen!

Idag har jag också målat klart pellets- och vedförrådet, de har fått grå färg och förhoppningsvis matchar pannrummet väl. Det är ju verkligen en av de viktigaste rummen i huset (förstå ironin). Det är trevligt att måla och det får mig att tänka på annat än livets misär i övrigt.

Kix

Nä, nu måste jag berätta om hur det gick igår, dvs i fredags. Ja, för er som hänger med så blev det alltså embryotransfer i går. Det blev lite kort varsel men det beror ju på att de vill se att embryot delar sig som det ska, annars är det ingen ide för transfer. Så det var bara att packa ihop på jobbet och oskyldigt ursäkta det hastiga avslutet mitt på dagen.

Men tyvärr, till vår enorma besvikelse, säger läkaren att han bara tänker sätta i ett ägg av två orsaker. Dels för att  embryot var ett sådant bra exemplar men allra mest för att jag genomgick en konisering (operation för att ta bort cellförädnringar vid livmodertappen) i april. Denna operation innebär tydligen att det kan vara svårt för mig att bära tvillingar (dvs om båda dessa embryos skulle resultera i en tvillinggraviditet). Jaha....och dessa två faktorer vägde han då således in i beslutet. Men med all den här besvikelsen man har varit med om i fyra år så känns det som att det skulle vara riskfritt att få graviditet på båda emryosen, vilket i våra ögon skulle vara en anledning till att man faktiskt försökte att öka oddsen genom att sätta in två. Men det är ju inte jag som är överläkare!

Det blev uttag av 7 ägg i onsdags, det är 6 embryos som är befruktade, de satte in 1 embryo och de frös in 5 embryos. Jag tror att vi nu har totalt 9 frysta embryos. Läkaren nämde att vi kanske skall göra en frysinsättning nästa gång, men både min man och jag vill att vi gör ett nytt ägguttag. Lustigt att vi tänker i de banorna redan, men rent känslomässigt så vill jag inte åter igen bli besviken när jag tar graviditetstestet denna gång.

Men allt i det här roliga att vi äntligen faktiskt har fått sätta in ett embryo så var det en oerhört mycket jobbigare transfer denna gång. Efter min konisering i april så har min livmodertapp bildat sådan ärrbildning så att livmodertapp/hals har nästan "växt" ihop, vilket innebar att denna gång vid embryotransfer gjorde nästan OUTHÄRDLIGT ont. Läkaren hittade inte kanalen in och även fast jag fått smärtstillande spruta så hjälpte det inte. Efter 45 minuter avbröt de och vi fick ta smärtstillande tabletter och vila. Därefter skulle de pröva igen och det gjorde lika ont. Så då tog han ytterligare smärtstillande spruta i livmodertappen. Så en process som tidigare har tagit 5 minuter och varit otroligt smärtfri så tog det nu 3 timmar och gjorde ont som f-n!!!! Jag verkligen hatar den där operationen som jag gjorde i april, jag förstår ju att det är nödvändig för att jag inte skall utveckla cancer i livmodern men den har bara ställt till det livsmässigt.

Jag höll i min mans händer under hela perioden. Sjuksköterskan sa att mina fingrar hade blivit lila, så jag krampade lite mycket kanske?

Någon som skulle vilja dela med sig med liknande är välkommen att kommentera. Eller ja, alla är välkommen att kommentera.

Kix

Jaha, då får vi väl se då om det blir embryotransfer imorgon eller om vi skall vänta till efter helgen. Som jag skrev igår så delade vi rum med ett annat par, vilket innebar att allt som sades hördes väldigt bra. Jag citerar kvinnan när hon kommer tillbaka från ägguttaget: "Det det gick ju jättebra - du vet ju att de fyser ju in embryos också så då kan vi ju ta ett syskon på det sedan".... Både min man och jag reagerade. Det utlåtandet kändes som att det var första gången som detta par var där. Jag minns själv, förhoppningarna var jättestora, men nu, efter alla komplikationer och IVF-försök så har man landat. Ja, inte bara landat, det är nog nära att sjunka för ytspänningen klarar inte längre av pressen. Ja, nu låter ju det här otäckare än vad det är, men mitt liv är ju en berg- och dalbana, så ibland är det faktiskt på det sättet. Men jag känner mig faktiskt på rätt ok humör. Förhoppningsvis goda förutsättnngar för embryotransfer.

Kix